Sverige, Nato och Putin

26 augusti, 2014
Kommentarer inaktiverade för Sverige, Nato och Putin
Sverige, Nato och Putin

På hösten 1989, när muren i DDR var på väg att falla, befann sig en 37-årig lönnfet ryss med ölmage på det sovjetiska konsulatet i Dresden där demonstrationerna försiggick som hetast.

Demonstranterna skakade gallret i avspärrningarna runt konsulatet. Mannen höll en pistol i handen, hotade att skjuta mot demonstranterna och sade sig vara beredd att dö för att försvara konsulatet. Han utgav sig för att vara tolk men var i själva verket KGB resident i Dresden. Han hade vänt sig till den sovjetiska generalstaben i DDR med begäran om truppförstärkningar, men fick bara till svar ”Moskva tiger”.

Mannen med pistolen hette Vladimir Putin.

Många år senare erkände Putin att han då förstod att Sovjetunionen var på väg att dö i en svårartad sjukdom: Handlingsförlamning!!!

Dagens Ryssland går inte att förstå om man inte förstår Vladimir Putin och Vladimir Putin går inte att förstå om man inte förstår Sovjetunionen.

Ryssland är världens sista imperium, Frankrike har inte kvar sin l´ Empereur, Napoleon.

Storbritannien inte sin kejsarinna av Indien och Ryssland inte sin Tsar, utan bara en man med ambitionen att återställa så mycket som möjligt av imperiet och utöva sin kejserliga makt. Ryssland är ett före detta imperium som lider av fantomsmärtor i de förlorade provinserna. Man har en uttalad målsättning att återupprätta de gamla gränserna eller att åtminstone utöva makt och inflytande i de förlorade territorierna.

Ryssland har idag cirka 150 miljoner innevånare. Inom det gamla Tsar-Rysslands gränser bor idag ytterligare 150 miljoner människor i mer än 15 självständiga stater. Om man till Tsar-Rysslands gränser lägger Warszawa-paktens gränser så bor där ytterligare 150 miljoner människor i 7 självständiga stater. Har man en ambition att återupprätta det gamla inflytandet förstår man att fantomsmärtorna kan uppgå till gigantiska mått.

Under förnedringens tid, när Ryssland styrdes av en alkoholiserad president Jeltsin, bidade Vladimir Putin sin tid bland akademiska kretsar i S:t Petersburg. Där skrev han sin doktorsavhandling som gick ut på att det framtida Ryssland aldrig skulle ha råd att bygga upp en militärmakt liknande den sovjetiska utan måste lita till andra medel för att skapa inflytande i världen. Man måste använda sina råvaruresurser framförallt olja och gas något som Putin senare gjort flitigt bruk av. Det var också under denna tid som Vladimir Putin kom till insikt om att upplösningen av Sovjetunionen var 1900-talets största misstag. Sedan dess är också ölmagen borta, istället har han svart bälte i judo och visar i tid och otid upp sin nakna överkropp i TV.

Det är fel att tro att det ursprungligen var Vladimir Putin som sökte den absoluta makten. Istället kom ledande ryska kretsar fram till att han var mannen som kunde rädda ”Moder-Ryssland” från att bli en tredje rangens stat och återge det något av den forna glansen.

Sverige har sedan länge ett kryptiskt förhållande till Västmakterna och Nato.

Ideologiskt och politiskt har det aldrig varit någon tvekan om i vilket läger Sverige hör hemma, militärt är det inte lika klart. Den officiella doktrinen har alltid varit att Sverige är alliansfritt syftande till neutralitet i händelse av krig.

Sedan kort efter 2:a världskrigets slut har det emellertid funnits en hemlig överenskommelse om att i händelse av ett sovjetiskt anfall och följande ockupation av Sverige så skulle den svenske chefen för marinen förflyttas till London och där utgöra kärnan i en motståndsrörelse i exil.

I samband med att Sverige i början av 1960-talet avstod från att fortsätta att utveckla atomvapen utsträckte USA, i en hemlig överenskommelse länderna emellan, och som motprestation, sitt atomvapen paraply över Sverige. D.v.s. USA förband sig att sätta in kärnvapen om Sverige hotades med sådana vapen.

Detta löfte gäller emellertid inte längre. I en artikel i Svenska Dagbladet från april i år klargör den amerikanske ambassadören att om Sverige önskar militär hjälp av USA så är enda vägen via ett medlemskap i Nato. Rimligtvis borde en sådan artikel leda till en intensiv debatt i Sverige då den pekar på en dramatisk de facto förändring i Sveriges försvarsförmåga.

Men inte ett ljud har hörts från Sveriges politiker. Det verkar som de lever i dårarnas paradis. Folkpartiet är visserligen sedan tidigare anhängare till en Nato-anslutning, men både alliansen och oppositionen tiger i det nya läget. Så emellertid inte Finlands president Sauli Niinistö. Han föreslog i början på juni en folkomröstning i Finland om ett framtida Nato-medlemskap.

Många har blivit överraskade av utvecklingen i Ukraina och ockupationen av Krim. Detta borde inte komma som en överraskning då Ryssland har en uttalad målsättning att så långt möjligt återupprätta Tsar-Rysslands gränser. I den mån detta inte går ska man använda sina råvaruresurser för att skapa sig inflytande i det ”nära utlandet”.

Putins agerande i och runt Ukraina är helt logiskt. Han har hemmaopinionens fulla stöd och har aldrig varit så populär som nu. Detta trots att Ryssland betalar ett högt ekonomiskt pris för vapenskramlet. Landet förväntas få en nolltillväxt i år.

Ryssland stöder sig på den så kallade Putin-doktrinen d.v.s. Ryssland har rätt att försvara rysktalande minoriteter oberoende i vilket land de befinner sig. Utvecklingen i Ukraina är ett lysande exempel på vad som kan hända. Ytterst få bedömare hade kunnat förutse det som just nu händer där.

En likartad utveckling i Baltikum är fullt tänkbar.

Alla tre länderna har ryska minoriteter särskilt stora är de i Estland 26% och i Lettland 29%. Baltikum är ett mycket mindre område än Ukraina med en bråkdel av Ukrainas befolkning. Militärt skulle Baltikum kunna erövras mycket enklare än Ukraina. Det är exempelvis bara 20-30 mil från den ryska gränsen till den baltiska kusten.

I ett skymningsläge skulle Ryssland mycket väl kunna inleda operationerna mot Baltikum med att besätta Gotland. Något som Sverige knappast skulle kunna förhindra. En ockupation av Gotland skulle försvåra för Nato att föra fram förstärkningar för att stoppa en rysk ockupation av Baltikum.

Sveriges regering har av fri vilja och i fullt samförstånd med oppositionen antagit den så kallade solidaritetsförklaringen vilken lyder som följer:

”Regeringen står bakom den av Försvarsberedningen deklarerade solidaritetsförklaringen som omfattar EU-medlemmar samt Norge och Island. Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.”

Sverige är omringat av Nato och Finland. Enligt regeringens egna uttalanden kommer en militär konflikt i vårt närområde inte bara att omfatta ett eller två länder. Var vi står historiskt och ideologiskt är det ingen tvekan om.

Att Sverige i en militär konflikt i vårt närområde skulle kunna tänkas stå neutralt är minst sagt naivt.

EU är inte någon lösning på Sveriges militära försvar. EU är i första hand en gemensam marknad och ingen militärallians. EU:s ekonomiska resurser åtgår i huvudsak till att hålla ett ineffektivt jordbruk under armarna.

Mot bakgrund av regeringens egna uttalanden, om hur konflikter i vårt närområde skulle kunna gestalta sig, är det ofattbart att det inte också pågår en omfattande debatt om ett svenskt Natomedlemskap inför valet i höst. Men sannolikt är det så att den moderatledda regeringen inte har något att vinna på att deras erbarmliga försvarspolitik skulle dras fram i ljuset. Inte heller socialdemokraterna, som hela tiden suttit i knä på moderaterna i denna fråga, har något att vinna på en försvarsdebatt, därför har försvarspolitiken blivit en ”icke-fråga” i den svenska valrörelsen. Otroligt men sant!!!!

Skrivet av Göran Frenne, Civilekonom och VD för Salzgitter Scandinavia

Det är inte möjligt att kommentera just nu.