Sverige, Nato och Putin

26 augusti, 2014
Kommentarer inaktiverade för Sverige, Nato och Putin
Sverige, Nato och Putin

På hös­ten 1989, när muren i DDR var på väg att fal­la, befann sig en 37-årig lönn­fet ryss med ölmage på det sov­je­tis­ka kon­su­la­tet i Dres­den där demon­stra­tio­ner­na för­sig­gick som hetast.

Demon­stran­ter­na ska­ka­de gall­ret i avspärr­ning­ar­na runt kon­su­la­tet. Man­nen höll en pistol i han­den, hota­de att skju­ta mot demon­stran­ter­na och sade sig vara beredd att dö för att för­sva­ra kon­su­la­tet. Han utgav sig för att vara tolk men var i själ­va ver­ket KGB resi­dent i Dres­den. Han hade vänt sig till den sov­je­tis­ka gene­ral­sta­ben i DDR med begä­ran om trupp­för­stärk­ning­ar, men fick bara till svar ”Mos­kva tiger”.

Man­nen med pisto­len het­te Vla­di­mir Putin.

Många år sena­re erkän­de Putin att han då för­stod att Sov­je­tu­ni­o­nen var på väg att dö i en svår­ar­tad sjuk­dom: Hand­lings­för­lam­ning!!!

Dagens Ryss­land går inte att för­stå om man inte för­står Vla­di­mir Putin och Vla­di­mir Putin går inte att för­stå om man inte för­står Sov­je­tu­ni­o­nen.

Ryss­land är värl­dens sista impe­ri­um, Frank­ri­ke har inte kvar sin l´ Empe­reur, Napo­le­on.

Stor­bri­tan­ni­en inte sin kej­sa­rin­na av Indi­en och Ryss­land inte sin Tsar, utan bara en man med ambi­tio­nen att åter­stäl­la så myc­ket som möj­ligt av impe­ri­et och utö­va sin kej­ser­li­ga makt. Ryss­land är ett före det­ta impe­ri­um som lider av fantomsmär­tor i de för­lo­ra­de pro­vin­ser­na. Man har en utta­lad mål­sätt­ning att åter­upp­rät­ta de gam­la grän­ser­na eller att åtminsto­ne utö­va makt och infly­tan­de i de för­lo­ra­de ter­ri­to­ri­er­na.

Ryss­land har idag cir­ka 150 mil­jo­ner inne­vå­na­re. Inom det gam­la Tsar-Ryss­lands grän­ser bor idag ytter­li­ga­re 150 mil­jo­ner män­ni­skor i mer än 15 själv­stän­di­ga sta­ter. Om man till Tsar-Ryss­lands grän­ser läg­ger Wars­za­wa-pak­tens grän­ser så bor där ytter­li­ga­re 150 mil­jo­ner män­ni­skor i 7 själv­stän­di­ga sta­ter. Har man en ambi­tion att åter­upp­rät­ta det gam­la infly­tan­det för­står man att fantomsmär­tor­na kan upp­gå till gigan­tis­ka mått.

Under för­ned­ring­ens tid, när Ryss­land styr­des av en alko­ho­li­se­rad pre­si­dent Jelt­sin, bida­de Vla­di­mir Putin sin tid bland aka­de­mis­ka kret­sar i S:t Peters­burg. Där skrev han sin dok­tors­av­hand­ling som gick ut på att det fram­ti­da Ryss­land ald­rig skul­le ha råd att byg­ga upp en militär­makt lik­nan­de den sov­je­tis­ka utan mås­te lita till and­ra medel för att ska­pa infly­tan­de i värl­den. Man mås­te använ­da sina råvaru­re­sur­ser fram­förallt olja och gas något som Putin sena­re gjort fli­tigt bruk av. Det var ock­så under den­na tid som Vla­di­mir Putin kom till insikt om att upp­lös­ning­en av Sov­je­tu­ni­o­nen var 1900-talets störs­ta miss­tag. Sedan dess är ock­så ölma­gen bor­ta, istäl­let har han svart bäl­te i judo och visar i tid och otid upp sin nak­na över­kropp i TV.

Det är fel att tro att det ursprung­li­gen var Vla­di­mir Putin som sök­te den abso­lu­ta mak­ten. Istäl­let kom ledan­de rys­ka kret­sar fram till att han var man­nen som kun­de räd­da ”Moder-Ryss­land” från att bli en tred­je rang­ens stat och åter­ge det något av den for­na glan­sen.

Sve­ri­ge har sedan länge ett kryp­tiskt för­hål­lan­de till Väst­mak­ter­na och Nato.

Ide­o­lo­giskt och poli­tiskt har det ald­rig varit någon tve­kan om i vil­ket läger Sve­ri­ge hör hem­ma, mili­tärt är det inte lika klart. Den offi­ci­el­la dokt­ri­nen har all­tid varit att Sve­ri­ge är alli­ans­fritt syf­tan­de till neut­ra­li­tet i hän­del­se av krig.

Sedan kort efter 2:a världs­kri­gets slut har det emel­ler­tid fun­nits en hem­lig över­ens­kom­mel­se om att i hän­del­se av ett sov­je­tiskt anfall och föl­jan­de ocku­pa­tion av Sve­ri­ge så skul­le den svens­ke che­fen för mari­nen för­flyt­tas till Lon­don och där utgö­ra kär­nan i en mot­stånds­rö­rel­se i exil.

I sam­band med att Sve­ri­ge i bör­jan av 1960-talet avstod från att fort­sät­ta att utveck­la atom­va­pen utsträck­te USA, i en hem­lig över­ens­kom­mel­se län­der­na emel­lan, och som mot­pre­sta­tion, sitt atom­va­pen para­ply över Sve­ri­ge. D.v.s. USA för­band sig att sät­ta in kärn­va­pen om Sve­ri­ge hota­des med såda­na vapen.

Det­ta löf­te gäl­ler emel­ler­tid inte läng­re. I en arti­kel i Svens­ka Dag­bla­det från april i år klar­gör den ame­ri­kans­ke ambas­sa­dö­ren att om Sve­ri­ge öns­kar mili­tär hjälp av USA så är enda vägen via ett med­lem­skap i Nato. Rim­ligt­vis bor­de en sådan arti­kel leda till en inten­siv debatt i Sve­ri­ge då den pekar på en dra­ma­tisk de facto för­änd­ring i Sve­ri­ges för­svars­för­må­ga.

Men inte ett ljud har hörts från Sve­ri­ges poli­ti­ker. Det ver­kar som de lever i dårar­nas para­dis. Folk­par­ti­et är vis­ser­li­gen sedan tidi­ga­re anhäng­a­re till en Nato-anslut­ning, men både alli­an­sen och oppo­si­tio­nen tiger i det nya läget. Så emel­ler­tid inte Fin­lands pre­si­dent Sau­li Nii­ni­stö. Han föreslog i bör­jan på juni en folk­om­röst­ning i Fin­land om ett fram­ti­da Nato-med­lem­skap.

Många har bli­vit över­ras­ka­de av utveck­ling­en i Ukrai­na och ocku­pa­tio­nen av Krim. Det­ta bor­de inte kom­ma som en över­rask­ning då Ryss­land har en utta­lad mål­sätt­ning att så långt möj­ligt åter­upp­rät­ta Tsar-Ryss­lands grän­ser. I den mån det­ta inte går ska man använ­da sina råvaru­re­sur­ser för att ska­pa sig infly­tan­de i det ”nära utlan­det”.

Putins age­ran­de i och runt Ukrai­na är helt logiskt. Han har hem­ma­o­pi­ni­o­nens ful­la stöd och har ald­rig varit så popu­lär som nu. Det­ta trots att Ryss­land beta­lar ett högt eko­no­miskt pris för vapen­skram­let. Lan­det för­vän­tas få en noll­till­växt i år.

Ryss­land stö­der sig på den så kal­la­de Putin-dokt­ri­nen d.v.s. Ryss­land har rätt att för­sva­ra rysk­ta­lan­de mino­ri­te­ter obe­ro­en­de i vil­ket land de befin­ner sig. Utveck­ling­en i Ukrai­na är ett lysan­de exem­pel på vad som kan hän­da. Ytterst få bedö­ma­re hade kun­nat för­ut­se det som just nu hän­der där.

En likar­tad utveck­ling i Bal­ti­kum är fullt tänk­bar.

Alla tre län­der­na har rys­ka mino­ri­te­ter sär­skilt sto­ra är de i Est­land 26% och i Lett­land 29%. Bal­ti­kum är ett myc­ket mind­re områ­de än Ukrai­na med en bråk­del av Ukrai­nas befolk­ning. Mili­tärt skul­le Bal­ti­kum kun­na eröv­ras myc­ket enkla­re än Ukrai­na. Det är exem­pel­vis bara 20–30 mil från den rys­ka grän­sen till den bal­tis­ka kus­ten.

I ett skym­nings­lä­ge skul­le Ryss­land myc­ket väl kun­na inle­da ope­ra­tio­ner­na mot Bal­ti­kum med att besät­ta Got­land. Något som Sve­ri­ge knap­past skul­le kun­na för­hind­ra. En ocku­pa­tion av Got­land skul­le för­svå­ra för Nato att föra fram för­stärk­ning­ar för att stop­pa en rysk ocku­pa­tion av Bal­ti­kum.

Sve­ri­ges rege­ring har av fri vil­ja och i fullt sam­för­stånd med oppo­si­tio­nen anta­git den så kal­la­de soli­da­ri­tets­för­kla­ring­en vil­ken lyder som föl­jer:

”Rege­ring­en står bakom den av För­svars­be­red­ning­en dekla­re­ra­de soli­da­ri­tets­för­kla­ring­en som omfat­tar EU-med­lem­mar samt Nor­ge och Island. Det går inte att se mili­tä­ra kon­flik­ter i vårt när­om­rå­de som skul­le påver­ka endast ett land. Sve­ri­ge kom­mer inte att för­hål­la sig pas­sivt om en kata­strof eller ett angrepp skul­le drab­ba ett annat med­lems­land eller nor­diskt land. Vi för­vän­tar oss att des­sa län­der age­rar på sam­ma sätt om Sve­ri­ge drab­bas. Sve­ri­ge bör där­för kun­na såväl ge som ta emot mili­tärt stöd.”

Sve­ri­ge är omring­at av Nato och Fin­land. Enligt rege­ring­ens egna utta­lan­den kom­mer en mili­tär kon­flikt i vårt när­om­rå­de inte bara att omfat­ta ett eller två län­der. Var vi står histo­riskt och ide­o­lo­giskt är det ing­en tve­kan om.

Att Sve­ri­ge i en mili­tär kon­flikt i vårt när­om­rå­de skul­le kun­na tän­kas stå neutralt är minst sagt naivt.

EU är inte någon lös­ning på Sve­ri­ges mili­tä­ra för­svar. EU är i förs­ta hand en gemen­sam mark­nad och ing­en mili­tä­ral­li­ans. EU:s eko­no­mis­ka resur­ser åtgår i huvud­sak till att hål­la ett inef­fek­tivt jord­bruk under armar­na.

Mot bak­grund av rege­ring­ens egna utta­lan­den, om hur kon­flik­ter i vårt när­om­rå­de skul­le kun­na gestal­ta sig, är det ofatt­bart att det inte ock­så pågår en omfat­tan­de debatt om ett svenskt Nato­med­lem­skap inför valet i höst. Men san­no­likt är det så att den mode­rat­led­da rege­ring­en inte har något att vin­na på att deras erbarm­li­ga för­svars­po­li­tik skul­le dras fram i lju­set. Inte hel­ler soci­al­de­mo­kra­ter­na, som hela tiden sut­tit i knä på mode­ra­ter­na i den­na frå­ga, har något att vin­na på en för­svars­de­batt, där­för har för­svars­po­li­ti­ken bli­vit en ”icke-frå­ga” i den svens­ka val­rö­rel­sen. Otro­ligt men sant!!!!

Skri­vet av Göran Fren­ne, Civi­le­ko­nom och VD för Salz­git­ter Scan­di­na­via

Det är inte möjligt att kommentera just nu.