Sanning och konsekvens.

28 februari, 2013
Kommentarer inaktiverade för Sanning och konsekvens.
Sanning och konsekvens.

För­fat­ta­re: Björn Sand­ström, Mas­ter­club AB

Jag är bekym­rad.

Bekym­rad över hur våra besluts­fat­ta­re lju­ger och gör vad de kan för att mörk­läg­ga san­ning­ar. Det­ta tycks gäl­la såväl poli­tik som närings­liv. Och ansvar tycks ing­en vil­ja ta. Vart är vi på väg? Går det inte läng­re att lita på våra besluts­fat­ta­re?

Ta t.ex. NUON-affä­ren: Var Rein­feldt och Borg infor­me­ra­de och gav sitt god­kän­nan­de? Så bor­de det ha varit, men istäl­let skyl­ler man på Maud Olofs­son vil­ket är bekvämt eftersom hon inte läng­re finns med i rege­rings­kret­sen. Eller Sau­di-affä­ren där poli­ti­ker som bör vara ansva­ri­ga som vår han­dels­mi­nis­ter och vår utri­kesmi­nis­ter spe­lar ove­tan­de och låter istäl­let för­svars­mi­nis­tern skäm­ma ut sig genom att för­ne­ka att Sau­dia­ra­bi­en är en dik­ta­tur.

För att inte tala om Telia-Sone­ras vid­lyf­ti­ga affä­rer i före det­ta Sov­jetre­pu­bli­ker som Uzbe­kis­tan. Vart tog sam­hälls­nyt­tan vägen och var kom den snö­da kvar­tal­se­ko­no­min in i bil­den? Och vem bär ansva­ret och vil­ken infor­ma­tion får svens­ka fol­ket egent­li­gen?

För någon vec­ka sedan råka­de jag tit­ta på Doku­ment Ini­från, där man tog upp rege­ring­ens eko­no­mis­ka poli­tik och de sidor av poli­ti­ken som man uppen­bar­li­gen inte vill ska kom­ma till svens­ka fol­kets kän­ne­dom.

Allt mind­re av det väx­an­de väl­stån­det kom­mer näm­li­gen van­li­ga lön­ta­ga­re till del. Inte på hund­ra år har svens­ka lön­ta­ga­re fått så lite betalt för vad de fak­tiskt pro­du­ce­rar. I stäl­let har aktieä­gar­vär­det lik­som kvar­tal­se­ko­no­min stått i cent­rum. De senas­te tret­tio årens eko­no­mis­ka poli­tik har gjort Sve­ri­ge till ett land med kraf­tigt ökan­de inkomst­skill­na­der. Vi behö­ver gå till­ba­ka till 1910-talet för att hit­ta en så låg andel av inkoms­ter­na som till­fal­ler lön­ta­gar­na.

Men poli­ti­kens syf­te har varit en käns­lig frå­ga och poli­ti­ker­na har und­vi­kit att tala klar­språk till väl­jar­na.

– Jag vill påstå att man rentav mör­kat det här och uttryckt sig oer­hört svä­van­de, säger Lars Calm­fors, pro­fes­sor i natio­na­le­ko­no­mi.

Man frå­gar sig om det verk­li­gen är en med­ve­ten poli­tik att mör­ka san­ning­ar­na för svens­ka fol­ket? Eller är det bara omed­ve­ten dum­het, att man inte för­står kon­se­kven­ser­na av sitt age­ran­de, eller att man inte grun­dar sina beslut på fak­ta? Kanske en kom­bi­na­tion av alla des­sa bris­ter.

Åtminsto­ne kan man stäl­la den­na frå­ga efter den senas­te tidens för­svars­de­batt där vår stats­mi­nis­ter utpe­kat för­svars­mak­ten som ett sär­in­tres­se.

I sin iver att vara par­ti­led­ning­en till lags har den nymo­de­ra­te riks­dags­man­nen Fred­rik Schul­te gått ut i debat­ten och påstått att för­svars­mak­ten på intet sätt är under­di­men­sio­ne­rad, utan tvärtom en av värl­dens star­kas­te.

För att bevi­sa sitt påstå­en­de räk­nar han bland annat upp föl­jan­de impo­ne­ran­de vapen­in­ne­hav som Sve­ri­ge skul­le för­fo­ga över:

  • 280 strids­vag­nar
  • 55 artil­le­ri­pjä­ser
  • 569 strids­flyg­plan
  • 103 heli­kopt­rar
  • 18 jaga­re
  • 13 kor­vet­ter
  • 12 ubå­tar

Tyvärr inte en siff­ra rätt. För att ta någ­ra exem­pel så har mari­nen inte haft jaga­re sedan HMS Hal­land och HMS Små­land utran­ge­ra­des på 80-talet.

Det finns vis­ser­li­gen fem Vis­by-kor­vet­ter men des­sa är inte ope­ra­ti­va eftersom bl.a. modernt luft­värn sak­nas ombord. Anta­let strids­flyg­plan är i verk­lig­he­ten inte ens en fem­te­del av ovanstå­en­de antal, lik­som anta­let heli­kopt­rar. Inte hel­ler siff­ror­na för strids­vag­nar, artil­le­ri­pjä­ser och ubå­tar stäm­mer med verk­lig­he­ten utan är rena fan­ta­si­siff­ror.

Man und­rar om det är på den­na typ av ”fak­ta” som rege­ring och riks­dag fat­tar sina för­svars­be­slut. Att dess­utom pre­sen­te­ra rena lögn­er för fol­ket tyc­ker jag är oac­cep­ta­belt.

Skärp­ning!

Det är inte möjligt att kommentera just nu.