Så styr världens sämsta idé börsen.

5 januari, 2013
Kommentarer inaktiverade för Så styr världens sämsta idé börsen.
Så styr världens sämsta idé börsen.

För­fat­ta­re: Andre­as Cer­ven­ka, redak­tör SvD Närings­liv

Var­för kör­de Telia Sone­ra i diket och hur kom­mer det sig att dagens ent­re­pre­nö­rer hell­re fjä­ril­sim­mar över Barents hav än sät­ter sitt livs­verk på bör­sen? Kanske för att akti­e­mark­na­den styrs av en ide­o­lo­gi som ska­pat pré­cis de pro­blem som den var tänkt att lösa.

Erik Ham­rén var pres­sad. 1–0-segern hem­ma mot Öster­ri­ke betyd­de vis­ser­li­gen att Sve­ri­ge säk­rat en plats i VM-slut­spe­let. Men seger­mar­gi­na­len var långt under fot­bollsa­na­ly­ti­ker­nas genom­snitts­pro­gnos på 2,19 mål, enligt en sam­man­ställ­ning som Uni­bet gjort. Sport­bi­la­gor­nas dom var hård. ”Ham­rén svi­ker igen”. På press­kon­fe­ren­sen hag­la­de de ilsk­na frå­gor­na. Bor­de inte Erik Ham­rén fle­ra vec­kor före match gått ut och var­nat för att lands­la­get var på väg att pre­ste­ra långt under mark­na­dens för­vänt­ning­ar?

Visst låter det löj­ligt. Väl­kom­men till akti­e­mark­na­den. Där är det van­lig grå var­dag. Det räc­ker med att föl­ja cir­ku­sen kring bola­gens kvar­tals­rap­por­ter för att för­stå. En fram­gångs­ma­skin som leve­re­rar sti­gan­de vinst för tret­tio­ni­on­de kvar­ta­let i rad kan få sin rap­port stämp­lad som dålig medan kata­strof­siff­ror från ett skämt­fö­re­tag med tre ande­tag kvar till kon­kurs kan belö­nas med ett så kal­lat gläd­je­ral­ly.

Resul­ta­tet bety­der ing­et, för­vänt­ning­ar­na allt. Allt är en logisk följd av det bud­ord som bör­sen lyder under: ett före­tags enda syf­te är att tjä­na sina aktieä­ga­re.

     Det­ta har läng­e­va­rit så själv­klart att det knappt dis­ku­te­ras. Men så har det fak­tiskt inte all­tid varit. Så sent som i bör­jan av 70-talet var direk­tö­rer­na före­ta­gens kej­sa­re. De för­vän­ta­des hål­la fle­ra bol­lar i luf­ten sam­ti­digt. För­u­tom vinst skul­le bola­gen även ska­pa arbets­till­fäl­len, bra pro­duk­ter och all­mänt trev­lig stäm­ning i sam­häl­let. Lud­digt och inef­fek­tivt tyck­te ett antal eko­no­mer anför­da av Nobel­pris­be­lö­na­de Mil­ton Fri­ed­man.

Före­tag bor­de hänge sig åt en enda sak, att max­i­me­ra vär­det för aktieä­gar­na. Mak­ten skul­le vri­das ur de självs­vål­di­ga che­fer­nas hän­der, annars beri­ka­de de bara sig själ­va. För att få direk­tö­rer­na att fullt ut kon­cen­tre­ra sig på den­na nya ädla upp­gift skul­le de ock­så bli äga­re och för­sed­des med rik­li­ga doser akti­er och optio­ner.

En före­gång­a­re blev Gene­ral Electrics vd Jack Welch som visa­de hur det nya spe­let skul­le spe­las. Under en peri­od lyc­ka­des GE pric­ka eller över­träf­fa ana­ly­ti­ker­nas för­vänt­ning­ar fyr­tio­sex av fyr­tio­åt­ta kvar­tal, en näs­tan miss­tänkt hög träff­sä­ker­het. Så blev han ock­så en av de förs­ta tjäns­te­män­nen som kun­de tit­ta sig själv i spe­geln och se en mil­jar­där. Den­na aktieä­gar­o­ri­en­te­ra­de modell har sedan dess omfam­nats över hela värl­den, även i Sve­ri­ge. Det finns bara­ett litet pro­blem: den fun­ge­rar inte.

Den kana­den­sis­ke pro­fes­sorn Roger Mar­tin kon­sta­te­rar i sin bok Fix­ing The Game att aktieä­gar­dokt­ri­nens sten­hår­da foku­se­ring på hög­re vins­ter har lett till..eeh…lägre vins­ter. Enligt en stor stu­die av revi­sions­by­rån Delo­it­te är ame­ri­kans­ka före­tags avkast­ning på sina till­gång­ar bara en tred­je­del av vad den var 1965. Börs­in­dex­et S&P 500 har gått säm­re sedan 1976 än under den före­gå­en­de fyr­tio­års­pe­ri­o­den. Vd-ersätt­ning­ar ställ­da i rela­tion till före­ta­gens vins­ter steg där­e­mot med åtta­hund­ra pro­cent mel­lan 1980 och år 2000.

     Roger Mar­tin skil­jer­på den rik­ti­ga mark­na­den, hur före­ta­gen går, och akti­e­mark­na­den, som är ett spel om för­vänt­ning­ar. För en modern vd med port­föl­jen fylld av optio­ner råder det ing­en tve­kan om vil­ken som är vik­ti­gast. Att vår­da kur­sen ger mer än att byg­ga ett lång­sik­tigt starkt före­tag. Åter­köp blir heta­re än inno­va­tio­ner, svin­dy­ra före­tags­köp sex­i­ga­re än kundser­vice. Fres­tel­sen att mani­pu­le­ra siff­ror­na och ta sin­ne­sju­ka ris­ker ökar.

Etik blir oin­tres­sant. Telia Sone­ra har knap­past gått in i län­der där olik­tän­kan­de kokas och kor­rup­tion är lika van­ligt som vat­ten på grund av ett hårt tryck från kun­der, anställ­da eller ägar­na svens­ka fol­ket. Där­e­mot blev ana­ly­ti­ker­na gla­da. SEB:s vil­da utlå­ning i Bal­ti­kum fick akti­e­kur­sen att rusa och gjor­de che­fer­na till options­mil­jo­nä­rer. Hur det gick sen vet vi. Inte ens Jack Welch byg­ge var robust. Sedan han läm­na­de GE har börs­vär­det mer än hal­ve­rats.

Allt det som­skul­le bli bätt­re med ägar­ka­pi­ta­lis­men tycks ha bli­vit vär­re; säm­re sköt­ta före­tag och giri­ga­re direk­tö­rer. När sam­ti­digt aktieä­gar­kol­lek­ti­vet bli­vit allt­mer mer ner­vöst och kort­sik­tigt för­vand­las bör­sen till ett digi­talt kasi­no utan kopp­ling till verk­lig­he­ten. Per­fekt för de robo­tar som domi­ne­rar han­deln men pest för seri­ö­sa före­ta­ga­re.

Vad är då alter­na­ti­vet? En idé som Roger Mar­tin och and­ra för fram är begrep­pet kund­ka­pi­ta­lism, där kun­der­na sna­ra­re än ägar­na tar plats på vd-rum­mets alta­re. Om de är på gott humör löser sig res­ten. En genom­gång som Har­vard­pro­fes­sorn Rosa­beth Moss Kan­ter gjort, visar att de före­tag som ska­pat mest vär­de till sina aktieä­ga­re är de som (hopp­san) foku­se­rar på helt and­ra saker.

Men vän­ta nu. Visst mås­te det fin­nas mas­sor av bra argu­ment för en lära som domi­ne­rat närings­li­vet i decen­ni­er? Vad säger Jack Welch?  Jo, så här till Finan­ci­al Times för ett par år sedan: ”Aktieä­gar­vär­de är värl­dens dum­mas­te idé. Det är ett resul­tat, inte en stra­te­gi. De vik­ti­gas­te upp­drags­gi­var­na är de anställ­da, kun­der­na och pro­duk­ter­na”.

Case clo­sed, som Sher­lock Hol­mes skul­le ha sagt.

Andre­as Cer­ven­ka, redak­tör SvD närings­liv

Det är inte möjligt att kommentera just nu.