Leksand och Ishockey.

24 mars, 2013
Kommentarer inaktiverade för Leksand och Ishockey.
Leksand och Ishockey.

För­fat­ta­re: Hans Berg­ström, egen före­ta­ga­re

Ing­en har väl und­gått att läsa eller att höra om den tur­bu­lens som har rått inom Lek­sands kom­mun och Lek­sands Idrotts­för­e­ning och dess oli­ka bolag. Det som skild­rats i media har emel­ler­tid gett en skev bild. TV-pro­gram­met Upp­drag Gransk­ning som ju sän­des för någ­ra vec­kor sedan inne­höll mäng­der med fel men fram­förallt fanns inga inter­vju­er med någon från idrotts­för­e­ning­en och ing­en beskriv­ning av hur för­lus­ter­na på 150 mil­jo­ner kun­nat upp­stå.

Redan 1948 klev Lek­sand upp i högs­ta ishoc­key­se­ri­en som då kal­la­des all­svens­kan. Sejou­ren blev kort­va­rig men 1951 var man åter uppe i högs­ta seri­en. Under 50-talet spe­la­de man i högs­ta seri­en och del­tog i final­spel fle­ra år och under 60-talet fort­sat­te man att byg­ga vida­re och 1969 blev man svens­ka mäs­ta­re för förs­ta gång­en. Bör­jan av 70-talet var stor­slag­na år och man blev svens­ka mäs­ta­re ytter­li­ga­re två gång­er. Under80- och 90-talet till­hör­de man ock­så eli­ten inom svensk ishoc­key. Under 2000-talet fram till idag har man legat i skik­tet under elit­se­ri­en och man har varit med och kva­lat i stort sett var­je år.

Det är givet att Lek­sands Ishoc­key­lag har varit och är en myc­ket bety­del­se­full verk­sam­het för kom­mu­nen i många avse­en­den både för turist­nä­ring­en och övri­ga besöksnä­ring­ar. Man har varit en av de störs­ta arbets­gi­var­na i Lek­sand. Det finns knap­past något lag i Sve­ri­ge som har en sådan popu­la­ri­tet, inte bara i Dalar­na utan i hela Sve­ri­ge. Alla de tusen­tals knat­tar från hela Sve­ri­ge, som under åren har fost­rats i ”hoc­key­sko­lan” och med sina famil­jer till­bring­at sin semes­ter i Lek­sand har bidra­git till att sam­häl­len som Lek­sand skul­le kun­na fort­sät­ta att ha ett elit­lag. Givet­vis har kom­mu­nen för­sökt göra allt för att stöd­ja den­na verk­sam­het och när­he­ten mel­lan poli­ti­ker­na och LIF:s led­ning har histo­risk varit myc­ket tät.

I slu­tet av 80-talet och i bör­jan av 90-talet hade man eko­no­mis­ka pro­blem och vad som då hän­de var att Lek­sands star­ke man, kom­mu­nal­rå­det Björn Dover­skog, sen­sa­tio­nellt läm­na­de poli­ti­ken och blev klubb­di­rek­tör i Lek­sands IF. Nu inled­des en ny era och han fick ord­ning på eko­no­min genom en ordent­lig sats­ning på spon­so­rer och han med­ver­ka­de starkt till att ersätt­ning­ar­na för TV-sänd­ning­ar­na kraf­tigt öka­de. Sam­spe­let mel­lan Kom­mu­nen och LIF fun­ge­ra­de myc­ket bra.

Björn Dover­skog avled av en hjär­tin­farkt och en ny sty­rel­se och led­ning för LIF kom in. Ord­fö­ran­de blev en tidi­ga­re före­tags­le­da­re och äga­re. Hans erfa­ren­het av den­na typ av verk­sam­het var det många som betviv­la­de men omgiv­ning­en och inte minst kom­mun­led­ning­en var myc­ket posi­ti­va. Hans vill­kor att ta det­ta ansvar var att han skul­le få bestäm­ma vem som skul­le bli klubb­di­rek­tör och VD samt vem som skul­le bli sport­chef och ansva­rig för bl.a. rekry­te­ring­en av spe­la­re. Han val­de två f.d. lands­lags­spe­la­re som VD och sport­chef. Båda sak­na­de helt erfa­ren­he­ter för sina jobb.

Med mot­tot att snabbt kom­ma till­ba­ka till elit­se­ri­en köp­te man in dyra ”före­det­ting­ar” och då många inte höll måt­tet spar­ka­de man dem och skaf­fa­de nya. Man satt givet­vis fast i dyra långa kon­trakt som inte kun­de bry­tas. Kost­na­der­na för des­sa spelar­trup­per var i elit­se­ri­e­ni­vå men mer än dub­belt så dyra mot vad de övri­ga all­svens­ka lagen hade. Genom des­sa inköp av spe­la­re för­lo­ra­de man dess­utom många juni­o­rer som inte såg någon fram­tid i LIF.

Under den här tiden bör­ja­de man att pla­ne­ra och byg­ga en ny are­na som kos­ta­de 150-mil­jo­ner och som endast skul­le kun­na gå ihop eko­no­miskt om man kom upp i Elit­se­ri­en. År efter år har man miss­lyc­kats att kom­ma upp i elit­se­ri­en och are­an går givet­vis inte ihop och det är myc­ket svårt att kun­na få dit and­ra eve­ne­mang till en så liten ort som Lek­sand. Inte nog med det­ta utan LIF skul­le dess­utom gå in i Fas­tig­hets- och Cam­ping­bran­schen och köp­te Orsan­ba­dens Camping(Siljan Strand) för att öka intäk­ter­na. Kom­mu­nen som ägde cam­ping­en sål­de den till LIF. Idén var ock­så att explo­a­te­ra mark­om­rå­den i anslut­ning­en till cam­ping­en och att där byg­ga rad­hus. Hela det­ta stor­hets­van­sin­ne är grun­den till de skul­der på 150-mil­jo­ner som kom fram i sam­band med den öns­kan om rekon­struk­tion som nu har genom­förts och som god­känts av Mora Tings­rätt.

Jag hop­pas att Björn Dover­skogs son, Anders som sedan i som­ras rekry­te­ra­des in som VD för LIF och som öppet har redo­vi­sat elän­det skall få ”vin­den i ryg­gen” så att LIF både sports­ligt och eko­no­miskt kan över­le­va.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.