Leksand och Ishockey.

24 mars, 2013
Kommentarer inaktiverade för Leksand och Ishockey.
Leksand och Ishockey.

Författare: Hans Bergström, egen företagare

Ingen har väl undgått att läsa eller att höra om den turbulens som har rått inom Leksands kommun och Leksands Idrottsförening och dess olika bolag. Det som skildrats i media har emellertid gett en skev bild. TV-programmet Uppdrag Granskning som ju sändes för några veckor sedan innehöll mängder med fel men framförallt fanns inga intervjuer med någon från idrottsföreningen och ingen beskrivning av hur förlusterna på 150 miljoner kunnat uppstå.

Redan 1948 klev Leksand upp i högsta ishockeyserien som då kallades allsvenskan. Sejouren blev kortvarig men 1951 var man åter uppe i högsta serien. Under 50-talet spelade man i högsta serien och deltog i finalspel flera år och under 60-talet fortsatte man att bygga vidare och 1969 blev man svenska mästare för första gången. Början av 70-talet var storslagna år och man blev svenska mästare ytterligare två gånger. Under80- och 90-talet tillhörde man också eliten inom svensk ishockey. Under 2000-talet fram till idag har man legat i skiktet under elitserien och man har varit med och kvalat i stort sett varje år.

Det är givet att Leksands Ishockeylag har varit och är en mycket betydelsefull verksamhet för kommunen i många avseenden både för turistnäringen och övriga besöksnäringar. Man har varit en av de största arbetsgivarna i Leksand. Det finns knappast något lag i Sverige som har en sådan popularitet, inte bara i Dalarna utan i hela Sverige. Alla de tusentals knattar från hela Sverige, som under åren har fostrats i ”hockeyskolan” och med sina familjer tillbringat sin semester i Leksand har bidragit till att samhällen som Leksand skulle kunna fortsätta att ha ett elitlag. Givetvis har kommunen försökt göra allt för att stödja denna verksamhet och närheten mellan politikerna och LIF:s ledning har historisk varit mycket tät.

I slutet av 80-talet och i början av 90-talet hade man ekonomiska problem och vad som då hände var att Leksands starke man, kommunalrådet Björn Doverskog, sensationellt lämnade politiken och blev klubbdirektör i Leksands IF. Nu inleddes en ny era och han fick ordning på ekonomin genom en ordentlig satsning på sponsorer och han medverkade starkt till att ersättningarna för TV-sändningarna kraftigt ökade. Samspelet mellan Kommunen och LIF fungerade mycket bra.

Björn Doverskog avled av en hjärtinfarkt och en ny styrelse och ledning för LIF kom in. Ordförande blev en tidigare företagsledare och ägare. Hans erfarenhet av denna typ av verksamhet var det många som betvivlade men omgivningen och inte minst kommunledningen var mycket positiva. Hans villkor att ta detta ansvar var att han skulle få bestämma vem som skulle bli klubbdirektör och VD samt vem som skulle bli sportchef och ansvarig för bl.a. rekryteringen av spelare. Han valde två f.d. landslagsspelare som VD och sportchef. Båda saknade helt erfarenheter för sina jobb.

Med mottot att snabbt komma tillbaka till elitserien köpte man in dyra ”föredettingar” och då många inte höll måttet sparkade man dem och skaffade nya. Man satt givetvis fast i dyra långa kontrakt som inte kunde brytas. Kostnaderna för dessa spelartrupper var i elitserienivå men mer än dubbelt så dyra mot vad de övriga allsvenska lagen hade. Genom dessa inköp av spelare förlorade man dessutom många juniorer som inte såg någon framtid i LIF.

Under den här tiden började man att planera och bygga en ny arena som kostade 150-miljoner och som endast skulle kunna gå ihop ekonomiskt om man kom upp i Elitserien. År efter år har man misslyckats att komma upp i elitserien och arean går givetvis inte ihop och det är mycket svårt att kunna få dit andra evenemang till en så liten ort som Leksand. Inte nog med detta utan LIF skulle dessutom gå in i Fastighets- och Campingbranschen och köpte Orsanbadens Camping(Siljan Strand) för att öka intäkterna. Kommunen som ägde campingen sålde den till LIF. Idén var också att exploatera markområden i anslutningen till campingen och att där bygga radhus. Hela detta storhetsvansinne är grunden till de skulder på 150-miljoner som kom fram i samband med den önskan om rekonstruktion som nu har genomförts och som godkänts av Mora Tingsrätt.

Jag hoppas att Björn Doverskogs son, Anders som sedan i somras rekryterades in som VD för LIF och som öppet har redovisat eländet skall få ”vinden i ryggen” så att LIF både sportsligt och ekonomiskt kan överleva.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.