Framtidens energikälla?

5 januari, 2013
Kommentarer inaktiverade för Framtidens energikälla?
Framtidens energikälla?

För­fat­ta­re: Erik Berg­ström, Mind­map AB

I mitt för­ra inlägg i SMOG skrev jag om kall fusion som är ett hett områ­de och om de ita­li­ens­ka fors­kar­na som tagit fram en, enligt egen utsa­go, fun­ge­ran­de pro­cess. Den­na ”nya” typ av ener­gi­fram­ställ­ning är myc­ket i ropet, åtminsto­ne inom vis­sa delar av for­skar­värl­den och viss indu­stri. Kärt barn har som bekant många namn och det finns ett antal benäm­ning­ar som flo­re­rar på nätet. För­u­tom Cold Fusion före­kom­mer e-cat, Low Ener­gy Nuclear Reac­tion (LENR), för att näm­na någ­ra. Sök­ning­ar på Gogg­le ger ett väl­digt stort antal träf­far och det finns en mängd hem­si­dor som mer eller mind­re seri­öst dis­ku­te­rar det­ta. Vad man slås av är att det finns en väl­dig pola­ri­se­ring angå­en­de för det förs­ta tro­vär­dig­he­ten i tekniken/​processen och för det and­ra seri­o­si­te­ten hos vis­sa aktö­rer inom områ­det.

Vad gäl­ler tek­ni­ken och pro­ces­sen finns ett antal myc­ket skep­tis­ka fors­ka­re och veten­skaps­män som häv­dar att det­ta inte kan fun­ge­ra såsom det beskrivs av aktö­rer­na. Man häv­dar att det är omöj­ligt att det­ta fun­ge­rar då prin­ci­pen i grun­den byg­ger på att man får ut mer ener­gi än den som till­förs, dvs. en per­pe­tum mobi­le, vil­ket skul­le stri­da mot alla kän­da fysi­ka­lis­ka lagar. Den­na sida av fors­kar-tek­ni­ker­sam­fun­det är oer­hört skep­tis­ka och anser att det är rena bluf­fen fab­ri­ce­rad av lyck­sö­ka­re och sen­sa­tions­ma­ka­re.

De som före­språ­kar den nya tek­ni­ken häv­dar i många fall att det kan före­kom­ma pro­ces­ser och reak­tio­ner som byg­ger på sam­band som inte nöd­vän­digt­vis är kopp­la­de till kän­da fysi­ka­lis­ka lagar, dvs. att det kan fin­nas and­ra ännu icke kän­da meka­nis­mer som fak­tiskt gör att det­ta fun­ge­rar. Man häv­dar att vi inte kan tit­ta för snävt på det­ta utan att tek­ni­ker­na fak­tiskt behö­ver vara öpp­na för pro­ces­ser som vi ännu inte kan för­kla­ra. Den­na sida av sam­fun­det kan dock ibland lik­nas vid en hal­lelu­ja-rörel­se där ett mira­kel har skett i så mot­to att den nya tek­ni­ken kom­mer att lösa alla jor­dens ener­gi­pro­blem på sikt.

Belac­kar­na av tek­ni­ken pekar som sagt inte bara på att den stri­der mot alla kän­da fysi­ka­lis­ka lagar, man får dess­utom vat­ten på sin kvarn i och med att ett antal aktö­rer inte före­fal­ler helt seri­ö­sa, eller i var­je fall inte fram­ställs som seri­ö­sa.

Som jag nämn­de i mitt tidi­ga­re inlägg är en aktör en ita­li­ensk fors­ka­re, Ros­si, som demon­stre­rat fun­ge­ran­de pro­to­ty­per, bland annat för Ny Tek­nik. Efter vis­sa ini­ti­a­la besvär­lig­he­ter med licen­ser i Euro­pa for ett gre­kiskt före­tag, kör­de de igång med sto­ra pla­ner i USA för kom­mer­si­ell fram­ställ­ning av ener­gi­en­he­ter för bostä­der. Pro­jek­tet har dock för­se­nats ett antal gång­er, en ”kom­mer­si­ell” anlägg­ning leve­re­ra­des till en avdel­ning för utvär­de­ring av ny tek­nik inom USAs för­svars­makt fun­ge­ra­de inte; när en enhet skul­le cer­ti­fie­ras gav den betyd­ligt mind­re ener­gi än utlo­vat; USAs strål­nings­myn­dig­het ifrå­ga­sat­te säker­he­ten i och med even­tu­ell risk för strål­ning, etc.

Pro­jek­tet har såle­des för­se­nats och ifrå­ga­satts ett antal gång­er under det senas­te året. Ros­si låter sig dock inte ned­slås utan häv­dar att han utveck­lat den tidi­ga­re tek­ni­ken med en näs­ta gene­ra­tion av e-cat. I det­ta sam­man­hang är det intres­sant att note­ra att Veten­ska­pens värld i SVT härom dagen (den 17.dec)  sän­de ett läng­re inslag om Ros­si och hans e-cat-tek­nik. I insla­get fick såväl belac­ka­re som före­språ­ka­re kom­ma till tals. Säga vad man vill om seri­o­si­te­ten i Ros­sis pro­jekt, men uppen­bar­li­gen tyc­ker SVT att den är så intres­sant att man pre­sen­te­rar det. Pro­gram­met finns i SVT Play för den som vill tit­ta.

Att det trots allt inte bara är en tek­nik som attra­he­rar lyck­sö­ka­re och sen­sa­tions­ma­ka­re vitt­nar trots allt ett gans­ka sto­ra antal före­tag och uni­ver­si­tet runt om i värl­den som fors­kar och utveck­lar pro­ces­ser inom LNER, även om de inte alls fått den pub­li­ci­tet som Ros­si och hans kol­le­gor erhål­lit. Exem­pel­vis Toyo­ta och Mitsubishi har fle­ra utveck­lings- och forsk­nings­pro­jekt som man sat­sar gans­ka sto­ra belopp i. En del av des­sa pro­jekt utgår från resul­ta­tet av det arbe­te som en japansk fors­ka­re, Iwa­mu­ra, gjort under ca 14 år. LNER är såle­des inte all­de­les nytt inom for­skar­värl­den.

Som jag nämn­de i mitt för­ra inlägg har Ros­si patent­sökt sina pro­ces­ser och meto­der. En annan väg att gå i det avse­en­det, och i syn­ner­het som det­ta alla fall del­vis är ban­bry­tan­de tek­nik som krä­ver myc­ket arbe­te, är att göra som många dator­pro­gram­s­ut­veck­la­re gjort i många år, dvs. att köra ”Open Sour­ce”.

En annan ita­li­ensk fors­ka­re inom det­ta områ­de, Cela­ni, har gjort pré­cis så. Han har byggt en test­cell enligt LNER-tek­ni­ken och lagt ut på nätet allt som han gjort, ifrån spe­ci­fi­ka­tio­nen för att byg­ga cel­len till testre­sul­tat. Tan­ken från hans sida är att and­ra uti­från hans arbe­te ska hjäl­pa till att utveck­la den sam­ti­digt som det ska bevi­sa att tek­ni­ken fun­ge­rar. Cela­ni släp­per såle­des allt fritt för var och en att använ­da. Det är i sig en intres­sant tan­ke att vi i fram­ti­den kanske sam­ar­be­tar ohind­rat över värl­den med att utveck­la även fysis­ka lös­ning­ar och inte bara dator­pro­gram. Det­ta i kom­bi­na­tion med så kal­la­de 3D-skri­va­re som kan pro­du­ce­ra fysis­ka kom­po­nen­ter öpp­nar för myc­ket intres­san­ta möj­lig­he­ter i fram­ti­den.

Som avslut­ning vill jag bara näm­na en annan aktu­ell hän­del­se. Jag har via mitt före­tag ett närm­re sam­ar­be­te med en byrå i Hag­fors och har där­i­från fått en viss inblick i vad vår mil­jö­käm­pe? Björn Gill­berg har arbe­tat med under ett antal år. Jag har även hjälpt en av upp­fin­nar­na till den bakom­lig­gan­de tek­ni­ken med en del tek­nik­un­der­sök­ning­ar. Björns tan­ke är att byg­ga en anlägg­ning i Hag­fors för fram­ställ­ning av biobräns­le, i syn­ner­het meta­nol, från spill vid skogs­av­verk­ning. Enligt Björn kan vi med den­na typ av anlägg­ning­ar göra oss obe­ro­en­de av olja i fram­ti­den.

Det har gått gans­ka trögt med byg­gan­det av anlägg­ning­en av anled­ning­ar som är gans­ka okla­ra men man kan anta att finan­sie­ring är ett pro­blem. I sam­man­hang­et kan ock­så sägas att det är myc­ket oklart vad kost­na­den för fram­ställ­ning av meta­nol från skogs­spill skul­le bli. Bara att ploc­ka ut spil­let från sko­gen och frak­ta det till pro­duk­tions­an­lägg­ning tor­de med­fö­ra gans­ka sto­ra kost­na­der och del­vis ny trans­port­tek­nik.

Nåväl, nu före­fal­ler det som tåla­mo­det (peng­ar­na?) tagit slut för Björn Gill­berg. I dagens Svens­ka Dag­bla­det har sto­ra annon­ser pub­li­ce­rats i både huvud­de­len och i närings­livs­de­len där man går till öppet angrepp mot rege­ring­en för att de inte under­lät­tar omställ­ning­en till fos­sil­fri for­dons­flot­ta, vil­ket skall vara upp­nått till 2030. Enligt annon­sen skul­le den­na omställ­ning möjliggöras/​underlättas av ovanstå­en­de tek­nik för meta­nol­fram­ställ­ning och Björn Gill­berg krä­ver att rege­ring­en vid­tar kraft­ful­la åtgär­der för det­ta, i form av skat­te­be­fri­el­se av alla bio­driv­me­del ome­del­bart samt att garan­te­ra skat­te­be­fri­el­se under 15 år. Med des­sa åtgär­der anser Björn att inve­ste­ring­ar­na, job­ben och ener­gi­sä­ker­he­ten kom­mer i Sve­ri­ge och at vi kan upp­nå de sat­ta målen.

Själv kän­ner jag mig gans­ka skep­tisk till det­ta då tidi­ga­re lik­nan­de åtgär­der i form av skat­te­lätt­na­der för vis­sa driv­me­del, vis­sa spe­ci­ellt ener­gi­snå­la for­don, vis­sa spe­ci­fi­ka tek­nis­ka lös­ning­ar, etc. inte visat sig ge de öns­ka­de effek­ter­na, och att kon­kur­ren­sen i många fall sned­vri­dits. Jag tyc­ker abso­lut att sta­ten ska vara aktiv i att dri­va Sve­ri­ge mot ett ener­gis­mar­ta­re Sve­ri­ge där vi mins­kar vårt bero­en­de av fos­si­la bräns­len, men jag tyc­ker att histo­ri­en visar att detalj­styr­ning inte fun­ge­rar och i syn­ner­het inte styr­ning via skat­te­sub­ven­tio­ner.

Kom­men­te­ra gär­na det ovanstå­en­de.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.