Det bästa av två världar

17 juni, 2012
Kommentarer inaktiverade för Det bästa av två världar
Det bästa av två världar

För­fat­ta­re: Nils Anders­son

Åter­ska­pa kun­der­nas för­tro­en­de för elmark­na­den

Var­för avre­gle­ra­des elmark­na­den?

Redan i EG:s vit­bok om den inre mark­na­den från 1985 och i den svens­ka Pro­duk­ti­vi­tets­de­le­ga­tio­nens rap­port (SOU1991:82) kom man fram till att fri han­del över grän­ser­na och en ökad expo­ne­ring för mark­na­den skul­le åstad­kom­ma star­ka­re ”driv­kraf­ter och omvand­lings­tryck”. Tek­nis­ka han­dels­hin­der och de res­te­ran­de tull­hind­ren skul­le bort. Ett antal sek­to­rer inom sam­hälls­e­ko­no­min peka­des ut som över­dri­vet skyd­da­de och där­för som broms­klos­sar i utveck­ling­en. Sär­skilt utpe­ka­de sek­to­rer var tele­kom­mu­ni­ka­tio­ner, post, järn­vä­gar, bank- och finans­mark­na­den samt el- och gas­mark­na­der­na.

Beslut om en öppen svensk elmark­nad träd­de i kraft i janu­a­ri 1996. Ett drygt år sena­re, i feb­ru­a­ri 1997, träd­de EU:s elmark­nads­di­rek­tiv i kraft med reg­ler för en grad­vis mark­nads­öpp­ning i Euro­pa. Genom avre­gle­ring­en av elmark­na­den skul­le den sedan mono­pol­ti­den upp­bygg­da överka­pa­ci­te­ten tas bort och kost­na­der­na för att pro­du­ce­ra el skul­le med hjälp av kon­kur­rens mins­ka.

Kon­se­kven­ser för elkun­der­na.

Avre­gle­ring­en med­för­de att kost­na­den för trans­port av el, nät­av­gif­ten, bröts ut från den kon­kur­rens­ut­sat­ta delen av elmark­na­den. Det­ta inne­bär att den kon­kur­rens­ut­sat­ta delen av elmark­na­den, pro­duk­tion och elhan­del i prin­cip inte har någon trans­port­kost­nad. Vid fysis­ka begräns­ning­ar i fram­för allt hög­spän­nings­nä­ten kan det dock upp­stå oli­ka mark­nads­pri­ser i oli­ka områ­den.

I Sve­ri­ge har SvK från och med novem­ber 2011 inde­lat lan­det i fyra elom­rå­den, Luleå, Sundsvall, Stock­holm och Mal­mö.

Elkun­der­na får beta­la två sepa­ra­ta elräk­ning­ar, vil­ket inte bidra­git till för­stå­el­sen för hur elmark­na­den fun­ge­rar. Elkun­den är hän­vi­sad till sin loka­le nät­ä­ga­re för att beta­la nät­av­gif­ten. Nät­ä­ga­ren har mono­pol på leve­rans av el till sina nät­kun­der.  Pris­sätt­ning­en över­va­kas av Ener­gi­mark­nads­in­spek­tio­nen som är en stat­lig myn­dig­het.

Utö­ver nät­av­gif­ten mås­te alla elkun­der väl­ja en elle­ve­ran­tör. Det finns många elhand­la­re att väl­ja mel­lan och alla har dess­utom ett fler­tal oli­ka kon­trakts­för­slag som elkun­der­na kan väl­ja mel­lan. Alla des­sa val­möj­lig­he­ter har inte hel­ler bidra­git till att elkun­der­na kän­ner för­tro­en­de för elmark­na­den. Har man till exem­pel valt ett fast treårs­kon­trakt och de rör­li­ga pri­ser­na blir läg­re kän­ner men sig lurad och har man valt ett rör­ligt pris och det blir en vin­ter med höga elpri­ser då kän­ner men sig ordent­ligt lurad.

Dess­utom beta­lar elkun­der­na en elskatt som före avre­gle­ring­en var 9 öre/​kWh. I dag beta­lar elkun­der­na drygt 28 öre/​kWh i elskatt.

På samt­li­ga tre delar av elpri­set, elhan­del, nät­pris och elskatt, beta­lar elkun­der­na moms. Elkun­der­na beta­lar allt­så moms även på elskat­ten vil­ket tor­de vara en unik dub­bel­be­skatt­ning.

Vad är det som gått så snett? Var­för är inte elpri­ser­na läg­re nu än före avre­gle­ring­en? Går det att för­änd­ra elmark­na­den?  För att sva­ra på des­sa frå­gor mås­te man bena upp elmark­na­den i sina oli­ka kom­po­nen­ter.

Före avre­gle­ring­en

Före avre­gle­ring­en tog elbo­la­gen ett pris som base­ra­des på samt­li­ga kost­na­der och en som bola­get självt tyck­te skä­lig vinst. En vinst som var avse­värt läg­re än de vins­ter man ser i dag hos de sto­ra elbo­la­gen. I kost­nads­mas­san ingick för­u­tom drift och under­hålls­kost­na­der även kost­na­der för inve­ste­ring­ar både gjor­da inve­ste­ring­ar och fram­ti­da. De sto­ra elbo­la­gen, ca 10 styc­ken, sam­ver­ka­de för att inve­ste­ra i nya anlägg­ning­ar som behöv­des för att upp­rätt­hål­la en god leve­rans­sä­ker­het.

Kun­der­na kun­de kän­na sig tryg­ga i att det all­tid fanns till­räck­ligt med el och att man ald­rig behöv­de beta­la mer än vad det kos­ta­de att pro­du­ce­ra den. Det fanns dock två avgö­ran­de nack­de­lar med den­na modell:

  1. Elbo­la­gen bygg­de för många anlägg­ning­ar. Trots att man sam­ver­ka­de för att upp­nå en god leve­rans­sä­ker­het bygg­de man mer än vad som av leve­rans­sä­ker­hets­skäl var nöd­vän­digt. Det­ta gjor­des bland annat eftersom man viss­te att man fick betalt för sina kost­na­der.
  2. Eftersom kun­der­na all­tid beta­la­de samt­li­ga kost­na­der fanns inte hel­ler något tryck på att mins­ka drift och under­hålls­kost­na­der­na.

I That­chers Eng­land led­de det­ta till att elmark­na­den pri­va­ti­se­ra­des. För att kun­na pri­va­ti­se­ras mås­te elmark­na­den först kon­kur­rens­ut­sät­tas.

I efter­hand kan man kon­sta­te­ra att elpri­ser­na i Sve­ri­ge fak­tiskt blev läg­re i för­hål­lan­de till vad de skul­le bli­vit om elmark­na­den inte hade avre­gle­rats. Med det kon­kur­rens­tryck som nume­ra råder för­hind­ras över­ut­bygg­nad av kapa­ci­tet vil­ket bedöms ge en läg­re total pro­duk­tions­kost­nad med ca 2 öre/​kWh. Kon­kur­rens­tryc­ket har även lett fram till effek­ti­vi­se­ring­ar i drift och under­håll vil­ka bedöms redu­ce­ra kost­na­den för elpro­duk­tio­nen med ytter­li­ga­re ca 3 öre/​kWh.

Efter avre­gle­ring­en

Eftersom el är en syn­ner­li­gen homo­gen pro­dukt i använd­nings­le­det (det går inte att avgö­ra hur elen har pro­du­ce­rats, en kWh el går inte att skil­ja från en annan kWh i använd­nings­le­det) ansågs den vara lämp­lig att kon­kur­rens­ut­sät­ta.

Mark­nads­pri­set på el bestäms enbart av utbud och efter­frå­gan av el. Kost­na­den för att pro­du­ce­ra el har inte läng­re någon bety­del­se för mark­nads­pri­set på el. Den enda kost­na­den som fort­fa­ran­de är rele­vant är det tota­la syste­mets mar­gi­nal­kost­nad. Den­na mar­gi­nal­kost­nad är oftast kost­na­den för att pro­du­ce­ra el i en kol­kon­dens anlägg­ning. Kon­kur­ren­sen har lett till att den rör­li­ga pro­duk­tions­kost­nad nu är läg­re än före avre­gle­ring­en vil­ket kom­mit alla elkun­der till del. Dess­utom beta­las bräns­le­pri­set. Kol köps på inter­na­tio­nellt effek­ti­va råva­ru­mark­na­der på vil­ka utbud och efter­frå­gan bestäm­mer pri­set. Pro­duk­tions­kost­na­den för kol­kon­dens vari­e­rar där­för med kolpri­set.

Samt­li­ga aktö­rer på elmark­na­den, (fle­ra hund­ra), läm­nar sin egen utbuds- eller efter­frå­ge­kur­va till mark­nads­plat­sen som i Nor­den är Nord Pool. Nord Pool sum­me­rar sam­li­ga utbudskur­vor till en total utbudskur­va och samt­li­ga efter­frå­ge­kur­vor till en total efter­frå­ge­kur­va. Där den tota­la utbudskur­van och den tota­la efter­frå­ge­kur­van möts, ”mark­nads­krys­set”, fast­ställs mark­nads­pri­set på el tim­me för tim­me på den s.k. spot­mark­na­den.

Var­för är den­na metod så effek­tiv och hur kom­mer det sig att mark­nads­pri­set blir lika med hela syste­mets mar­gi­nal­kost­nad var­je tim­me under året?  Det beror främst på att elmark­na­den är så stor att ing­en enskild pro­du­cent kan utö­va otill­bör­lig mark­nads­makt vil­ket dess­utom är för­bju­det enligt kon­kur­rensla­gen. Var­je pro­du­cent bju­der ut all sin pro­duk­tion var­je tim­me. Pro­du­cen­ten bestäm­mer själv hur myc­ket han vill ha betalt för sina oli­ka pro­duk­tions­an­lägg­ning­ar. Utbudskur­van utfor­mas så att pro­duk­tions­an­lägg­ning­ar­na sor­te­ras med sti­gan­de pri­ser. Pro­du­cen­ten vet inte i för­väg hur högt mark­nads­pri­set kom­mer att bli. Utbudskur­van inne­hål­ler samt­li­ga anlägg­ning­ar från den bil­li­gas­te till den dyras­te. Den regler­ba­ra vat­ten­kraf­ten som är en stor del på den nor­dis­ka elmark­na­den vär­de­ras efter vad mark­nads­pri­ser­na för­vän­tas bli när det lag­ra­de vatt­net ska tas ur de oli­ka maga­si­nen. Vatt­net i var­je maga­sin får på så sätt sitt eget vär­de, det så kal­la­de vat­ten­vär­det. Det är des­sa vat­ten­vär­den som används i utbudskur­vor­na.

Utbu­den läm­nas före kl 12 var­je var­dag och består av 24 utbudskur­vor, en för var­je tim­me, för näst­kom­man­de dygn. När Nord Pool sam­lat in alla utbudskur­vor och efter­frå­ge­kur­vor sam­man­ställs ett mark­nads­kryss för var­je tim­me. Först där­ef­ter vet alla mark­na­dens aktö­rer vil­ka mark­nads­pris som gäl­ler för näst­kom­man­de dags 24 tim­mar.

Den enskil­de pro­du­cen­ten får pro­du­ce­ra den del av utbudskur­van som lig­ger innan­för mark­nads­krys­set. Den del som lig­ger utan­för behövs inte för att täc­ka den aktu­el­la för­bruk­ning­en och kom­mer där­med inta att tas i anspråk för pro­duk­tion.

Kon­kur­ren­sen på elmark­na­den gör att mark­nads­pri­set pressas ner till det abso­lut lägs­ta vid var­je given total efter­frå­gan. Där­för blir mark­nads­pri­set all­tid myc­ket nära syste­mets tota­la mar­gi­nal­kost­nad. Det finns allt­så ing­en mar­gi­nal­kost­nads­pris­sätt­ning. Att mark­nads­pri­set blir lika med mar­gi­nal­kost­na­den är i stäl­let ett resul­tat av fun­ge­ran­de kon­kur­rens.

Som kom­ple­ment till spot­mark­na­den finns finan­si­el­la mark­na­der med ett stort antal finan­si­el­la kon­trakt som oftast avräk­nas mot spot­pri­set och som både pro­du­cen­ter och elhand­la­re använ­der sig av för att pris­säk­ra sig.

Kom­bi­na­tio­nen av att mark­nads­pri­set på spot­mark­na­den sak­nar trans­port­kost­na­der, att det finns många aktö­rer på mark­na­den, samt att mar­gi­nal­kost­na­den för att pro­du­ce­ra el vari­e­rar myc­ket leder till att mark­nads­pri­set på el på spot­mark­na­den blir myc­ket effek­tivt, men ock­så vola­tilt på den nor­dis­ka elmark­na­den.

Krav på utsläpps­rät­ter

I och med att kra­vet på att ha utsläpps­rät­ter för att få pro­du­ce­ra el i fos­si­lel­da­de anlägg­ning­ar inför­des i hela Euro­pa 2005, steg kost­na­den för att pro­du­ce­ra el i en kol­kon­dens­an­lägg­ning med ca 15 öre/​kWh. Eftersom såda­na anlägg­ning­ar oftast lig­ger på mar­gi­na­len steg mark­nads­pri­set på el med sam­ma belopp.

Trots att vi i Nor­den har myc­ket lite kol­kraft, i Sve­ri­ge näs­tan ing­en alls, steg mark­nads­pri­set på el även här med ca 15 öre/​kWh.

Elbo­la­gen i Sve­ri­ge, som inte har någ­ra kost­na­der för utsläpps­rät­ter, fick där­med en myc­ket hög­re vinst. Det­ta beror allt­så inte på att elmark­na­den inte fun­ge­rar utan på att den fun­ge­rar så väl att det inte går att vär­ja sig för att mar­gi­nal­kost­na­den steg när kra­vet på utsläpps­rät­ter inför­des.

I exem­pel­vis Tyskland får dess­utom elpro­du­cen­ter­na sina utsläpps­rät­ter gra­tis trots att mark­nads­pri­ser­na på el steg kraf­tigt. Först 2013 behö­ver de tys­ka elpro­du­cen­ter­na lik­som alla and­ra elpro­du­cen­ter i Euro­pa beta­la sina utsläpps­rät­ter.

Elbo­la­gen kan inte själ­va påver­ka mark­nads­pri­set och där­med inte hel­ler vins­ten i elpro­duk­tions­le­det. Infö­ran­det av krav på utsläpps­rät­ter har allt­så hit­tills lett till gigan­tis­ka för­mö­gen­hets­ö­ver­fö­ring­ar från elkun­der­na till de sto­ra kraft­bo­la­gen.

Elpro­du­cen­ter­nas öka­de intäk­ter i Sve­ri­ge på grund av utsläpps­han­deln har sta­ten dock redan bör­jat ta till­ba­ka genom pro­duk­tions­skat­ter på både vat­ten­kraft och kärn­kraft. Nu senast i för­ra årets bud­get­pro­po­si­tion höj­des vat­ten­krafts­skat­ten.

Anled­ning till att poli­ti­ker­na beskat­tar kärn­kraft och vat­ten­kraft är att man är väl med­ve­ten om att kon­kur­ren­sen på elmark­na­den fun­ge­rar och att des­sa pro­duk­tions­skat­ter inte påver­kar mark­nads­pri­set på el, åtminsto­ne inte på kort sikt.

I stort sett samt­li­ga fors­ka­re och exper­ter på elmark­na­den har sedan länge, genom ett stort antal under­sök­ning­ar och forsk­nings­rap­por­ter, kon­sta­te­rat att pro­duk­tions­de­len av elmark­na­den fun­ge­rar och att utbud och efter­frå­gan bestäm­mer mark­nads­pri­set på elmark­na­den som på alla and­ra kon­kur­rens­ut­sat­ta mark­na­der.  Mark­nads­pri­set blir lika med mar­gi­nal­kost­na­den i hela syste­met vil­ket är det ytters­ta bevi­set på att kon­kur­ren­sen fun­ge­rar.

Det­ta är dock en klen tröst för elkun­der­na eftersom mark­nads­pri­set idag är betyd­ligt hög­re än före avre­gle­ring­en. Vi får fort­sät­ta att bena upp elmark­na­den.

Inve­ste­ring­ar i ny elpro­duk­tion

Det hög­re mark­nads­pri­set på el ger inci­ta­ment till att byg­ga nya anlägg­ning­ar som inte släp­per ut kol­di­ox­id såsom kärn­kraft och stor­ska­lig vat­ten­kraft. Det ger ock­så inci­ta­ment till effek­ti­vi­se­rings­åt­gär­der i både pro­duk­tion och kon­sum­tion. Det är posi­tivt även för elkun­der­na.

På fram­förallt kon­ti­nen­ten leder den hår­da kon­kur­ren­sen till att många äld­re kol­kraftan­lägg­ning­ar med dålig verk­nings­grad slås ut och att inve­ste­ring­ar i nya moder­na kol­kraftan­lägg­ning­ar med hög verk­nings­grad effek­tivt bidrar till mins­ka­de kol­di­ox­id­ut­släpp. Även inve­ste­ring­ar i moder­na natur­gas­an­lägg­ning­ar med hög verk­nings­grad leder till mins­ka­de kol­di­ox­id­ut­släpp glo­balt.

Ur kund­syn­punkt leder effek­ti­va­re drift- och under­hålls­kost­na­der i moder­na fos­si­lan­lägg­ning­ar till att pres­sa ner mark­nads­pri­set på el eftersom des­sa anlägg­ning­ar kom­mer att lig­ga på mar­gi­na­len i fram­ti­den. Utö­ver drift- och under­hålls­kost­na­der blir bräns­le­kost­na­der och pri­set på utsläpps­rät­ter avgö­ran­de för hur mark­nads­pri­set på el kom­mer att utveck­las. Bräns­le­mark­na­der­na, kol och natur­gas, är väl kon­kur­rens­ut­sat­ta vil­ket även mark­na­den för utsläpps­rät­ter är. Vad man kan säga om hur fram­ti­da pri­ser på utsläpps­rät­ter kom­mer att bli är att ju mer kol­di­ox­id­ut­släpp som ska mins­kas, ju hög­re tor­de pri­ser­na på utsläpps­rät­ter bli. Just nu är dock pri­ser­na på utsläpps­rät­ter myc­ket låga på grund av den svå­ra eko­no­mis­ka kri­sen i Euro­pa.

Stöd till för­ny­bar elpro­duk­tion

En ytter­li­ga­re för­änd­ring som skett i Euro­pa är ett kra­vet på ny för­ny­bar elpro­duk­tion i Sve­ri­ge ska öka med 25 TWh till 2020 jäm­fört med 2003. Eftersom kost­na­den för des­sa anlägg­ning­ar är hög­re än de för­vän­ta­de mark­nads­pri­ser­na på el så mås­te stöd­sy­stem infö­ras. I Sve­ri­ge har vi ett cer­ti­fi­kat­sy­stem som ska ge till­räck­li­ga inci­ta­ment för des­sa inve­ste­ring­ar. Den som inve­ste­rar i en ny för­ny­bar elpro­duk­tions­an­lägg­ning får ett cer­ti­fi­kat för var­je pro­du­ce­rad MWh el. Enligt elcer­ti­fi­kat­la­gen mås­te alla elhand­la­re köpa cer­ti­fi­ka­ten enligt en i lagen fast­ställd kvot av sin elför­sälj­ning. Där­med får elkun­der­na beta­la cer­ti­fi­ka­ten på sin elräk­ning. Enbart elin­ten­siv indu­stri slip­per beta­la för certifikaten.För elpro­du­cen­ter­na är det sum­man av cer­ti­fi­kat­pris och elpris som avgör inve­ste­ring­ar­na i för­ny­bar el. Kon­kur­ren­sen leder till att de bil­li­gas­te alter­na­ti­ven byggs först.

Cer­ti­fi­kat­kost­na­den för kun­der­na är idag knappt 3 öre/​kWh och är inba­kad i elhan­dels­pri­set. Även den­na han­te­ring bidrar till att elkun­der­na har svårt att begri­pa hur elmark­na­den fun­ge­rar.

Ökat utbud av elpro­duk­tion

Utbu­det av el kom­mer allt­så att öka i hela Euro­pa. I Nor­den till­kom­mer dess­utom ny kärn­kraft i Fin­land och effekt­höj­ning­ar av de svens­ka kärn­kraftan­lägg­ning­ar­na. Sam­man­ta­get kom­mer den nor­dis­ka elmark­na­den att för­stär­kas avse­värt. Det­ta i sin tur leder till att mark­nads­pri­set på el pressas ner. Sam­ti­digt kom­mer öka­de kost­na­der för utsläpps­rät­ter att ver­ka åt and­ra hål­let.

Mer andel för­bruk­ning i pris­bild­ning­en på elmark­na­den

För att pris­bild­ning­en på elmark­na­den ska bli ännu effek­ti­va­re bör elför­bru­ka­re ges möj­lig­het att del­ta. Enskil­da elför­bru­ka­re mås­te ges till­fäl­le att via sina elhand­la­re teck­na avtal om att få ”säl­ja till­ba­ka” den el man redan köpt om det visar sig att spot­pri­ser och eller regler­pri­ser blir så höga att det är eko­no­miskt moti­ve­rat att regle­ra ner elför­bruk­ning­en.

Des­sa kun­der mås­te ha tim­mät­ning om en aktiv ned­re­gle­ring ska kun­na veri­fie­ras. Om vi använ­der den 8 janu­a­ri 2010 som exem­pel blev spot­pri­ser­na under tre tim­mar extremt höga, ca 1 000 €/​MWh eller 10 kr/​kWh. Om en elupp­värmd vil­la skul­le regle­rat ned sin elvär­me des­sa tre tim­mar och sålt till­ba­ka den­na el till mark­na­den skul­le vil­laä­ga­ren spa­rat drygt 200 SEK. En så kort ned­re­gle­ring för­säm­rar inte nämn­värt kom­for­ten. Vil­laä­ga­ren var för­mod­li­gen inte ens hem­ma des­sa tim­mar.

Även kun­der som köper el på fas­ta kon­trakt bör ges möj­lig­he­ter att ”säl­ja till­ba­ka” el när spot­pri­ser och eller regler­pri­ser moti­ve­rar det­ta. Det behö­ver utveck­las tek­nis­ka och admi­nist­ra­ti­va lös­ning­ar för att kun­na åstad­kom­ma inci­ta­ment till såda­na kort­sik­ti­ga regle­ring­ar.

Nu har vi kom­mit till för­änd­rings­för­slag som under­lät­tar för elkun­den och som gör det möj­ligt för en elkund att aktivt del­ta i pris­bild­ning­en och där­med mins­ka sina elkost­na­der.  Det är för­stås långt ifrån alla elkun­der som kan och vill bli så akti­va men det är ett steg i rätt rikt­ning.

Låt oss nu tit­ta på för­slag till för­änd­ring­ar som verk­li­gen har bety­del­se för mer­par­ten av elkun­der­na.

Elkun­der­nas kon­takt med elmark­na­den

För när­va­ran­de pågår en utveck­ling mot en gemen­sam nor­disk slut­kunds­mark­nad. Alla kun­der i Nor­den ska få möj­lig­het att fritt väl­ja elle­ve­ran­tör bland alla elhand­la­re i Nor­den. I sam­band med den­na reform dis­ku­te­ras ock­så att alla elkun­der enbart ska ha en kon­takt med elmark­na­den.

De fles­ta elhand­la­re tyc­ker att det är bäst att elhand­la­ren blir kon­tak­ten med mark­na­den. Elhand­la­ren ska i så fall hand­la upp nät­tjäns­ten och för­med­la endast en räk­ning till elkun­den som inne­hål­ler alla kom­po­nen­ter, elhan­del inklu­si­ve elcer­ti­fi­kat, nät­av­gift och elskatt samt moms på allti­hop.

Fle­ra nät­ä­ga­re tyc­ker att den natur­li­ga kon­tak­ten är nät­ä­ga­ren och att nät­ä­ga­ren kan för­med­la en räk­ning som omfat­tar hel­he­ten inklu­si­ve elhan­dels­av­gif­ten. Det ver­kar inte som att man i Sve­ri­ge kan kom­ma till en gemen­sam syn på den­na frå­ga.

Om man enbart har kun­dens bäs­ta för ögo­nen bor­de det natur­li­ga vara att låta nät­ä­ga­ren ha kon­tak­ten med elkun­den. De fles­ta elkun­der för att inte säga alla tor­de vara inför­ståd­da med att man är anslu­ten till elmark­na­den via sin loka­la nät­ä­ga­re. Fysiskt är det så och det är även nät­ä­ga­ren som ansva­rar för den loka­la leve­rans­sä­ker­he­ten. Inträf­far det ett elav­brott känns det natur­ligt att kon­tak­ta nät­ä­ga­ren.

För att öka för­stå­el­sen för hur elmark­na­den fun­ge­rar och för att bör­ja åter­ska­pa ett för­tro­en­de för elmark­na­den är det där­för bra om den loka­le elnät­ä­ga­ren blir elkun­dens enda kon­takt med elmark­na­den. Hela pro­ces­sen med att byta elle­ve­ran­tör skul­le där­med för­svin­na. Myc­ket admi­nist­ra­tivt arbe­te skul­le tas bort och var­je nät­ä­ga­re skul­le åter­få full­stän­dig kon­troll över sin elför­bruk­ning. Enbart de elkun­der som vill vara med och regle­ra elmark­na­den behö­ver nya elmä­ta­re med tim­vis mät­ning. Det­ta skul­le avse­värt för­bil­li­ga infö­ran­det av nya elmä­ta­re. Den tota­la kost­na­den för nät­ä­gar­na och där­med nät­pri­set skul­le bli läg­re till from­ma för elkun­der­na.

Utveck­ling­en mot allt mer intel­li­gen­ta nät­lös­ning­ar, Smart Grids, inne­bär ock­så att elhan­del och nät­funk­tio­ner mås­te för­änd­ras. Det­ta tor­de ock­så under­lät­tas om nät­ä­ga­ren blir kun­der­nas enda kon­takt med elmark­na­den. Det finns åtminsto­ne två oli­ka model­ler som skul­le kun­na åter­ska­pa full­stän­digt för­tro­en­de för elmark­na­den med utgångs­punkt i att nät­ä­ga­ren är elkun­dens enda kon­takt med elmark­na­den.

Nät­ä­ga­ren säl­jer el till spot­pris

I sam­band med genom­fö­ran­det av avre­gle­ring­en dis­ku­te­ra­des ett alter­na­tiv till dagens modell. Alter­na­ti­vet inne­bär att nät­ä­ga­ren som enda kon­takt med alla sina kun­der dag­li­gen läg­ger bud på Nord Pools spot­mark­nad och leve­re­rar den­na el till samt­li­ga elkun­der. Där­med garan­te­ras kun­der­na att all­tid få köpa sin el till mark­nads­pris sam­ti­digt som nät­ä­ga­ren inte tar någon mark­nads­risk.

Kun­der som vill för­säk­ra sig mot höga elpri­ser kan teck­na ”nor­ma­la” för­säk­rings­av­tal med före­tag, elhand­la­re och eller för­säk­rings­bo­lag, som är vil­li­ga att för­med­la fas­ta kon­trakt av oli­ka slag.

Med den­na modell beva­ras den väl fun­ge­ran­de kon­kur­ren­sen i pro­duk­tions­le­det sam­ti­digt som kun­der­na garan­te­ras rätt mark­nads­pris samt möj­lig­het till pris­säk­ring­ar.

Det blir ett avsteg från den strik­ta upp­del­ning­en mel­lan nät och kon­kur­rens på elmark­na­den. Så länge nät­ä­ga­ren enbart får leve­re­ra el till spot­pris tor­de det inte vara något pro­blem. Den­na modell mås­te dock god­kän­nas av EU eftersom den stri­der mot elmark­nads­di­rek­ti­vet.

Nät­ä­ga­ren mås­te, om den­na modell ska fun­ge­ra, även hand­la upp elcer­ti­fi­kat. På elcer­ti­fi­kat­mark­na­den finns ing­en trans­pa­rent offi­ci­ell spot­mark­nad men det tor­de inte vara omöj­ligt att ord­na en sådan.

Sing­le Buy­er

Ett annat sätt att orga­ni­se­ra nät­ä­gar­na som enda kon­takt med elkun­der­na skul­le kun­na vara att använ­da ett för­slag som fanns med i dis­kus­sio­ner­na om avre­gle­ring men som ald­rig kom till använd­ning näm­li­gen Sing­le Buy­er. Det var Frank­ri­ke som var pådri­van­de att få använ­da Sing­le Buy­er i sam­band med avre­gle­ring­en. En Sing­le Buy­er är en aktör, myn­dig­het, som får i upp­gift att hand­la upp all el för kun­der­nas räk­ning på den kon­kur­rens­ut­sat­ta mark­na­den. Frank­ri­ke avstod sena­re från att använ­da den­na möj­lig­het. I Sve­ri­ge skul­le syste­mo­pe­ra­tö­ren Svens­ka Kraft­nät (SvK) kun­na få den­na upp­gift.

På Nord Pool läg­ger SvK i så fall var­je dag bud på spot­mark­na­den som avser den tota­la för­bruk­ning­en av el i Sve­ri­ge. På sam­ma sätt gör syste­mo­pe­ra­tö­rer­na i de övri­ga nor­dis­ka län­der­na. Mark­nads­pri­set på el på spot­mark­na­den blir där­med lika effek­tivt som i dag. På den finan­si­el­la elmark­na­den kan både pro­du­cen­ter och SvK pris­säk­ra sig. Med en enda upp­hand­la­re av all el till kun­der­na kan dess­utom SvK jäm­na ut elpri­set under året och mel­lan åren så att kun­der­na slip­per den vola­ti­la pris­bild­ning som finns och kom­mer att fin­nas på spot- och ter­minsmark­na­der­na.

Även de dif­fe­ren­ser i elpri­set som indel­ning­en i elom­rå­den inne­bär kan SvK utjäm­na. Elom­rå­den är nöd­vän­di­ga för att effek­ti­vi­se­ra pro­du­cent­mark­na­den och ge inci­ta­ment till att byg­ga ut stam­nät och över­fö­rings­för­bin­del­ser till kon­ti­nen­ten. Där­e­mot är det inte nöd­vän­digt att elom­rå­des­pri­ser­na drab­bar elkun­der­na. De elkun­der som har möj­lig­het och vill del­ta i pris­bild­ning­en på pro­du­cent­mark­na­den kan göra det­ta genom avtal med sin nät­ä­ga­re utan att det­ta inver­kar på det utjäm­na­de elpri­set.

SvK som Sing­le Buy­er blir där­med en buf­fert mel­lan den vola­ti­la pro­du­cent­kraft­mark­na­den och kun­der­na. SvK får ock­så i upp­drag att köpa in alla elcer­ti­fi­kat som behövs för att upp­fyl­la kvot­kra­vet i elcer­ti­fi­kat­la­gen. Kost­na­den för el- och cer­ti­fi­ka­tin­köp samt för elskatt för SvK vida­re till elkun­der­na via nät­av­gif­ten. Eftersom den­na modell inte stri­der mot EUs elmark­nads­di­rek­tiv är den möj­lig att inför i Sve­ri­ge och i övri­ga Nor­den. Kanske blir den så bra att den införs inom hela EU.

Nu har vi kom­mit myc­ket långt på vägen att åter­ska­pa för­tro­en­det för elmark­na­den samt att ge elkun­der­na effek­ti­va elpri­ser. Nu åter­står endast att kor­ri­ge­ra för över­vins­ter­na som utsläpps­han­deln med­för.

Utjäm­ning av utsläpps­han­delns påver­kan på elpri­set

Som tidi­ga­re beskri­vits så med­för­de infö­ran­det av krav på utsläpps­rät­ter för att få använ­da fos­si­la bräns­len att elpri­ser­na sköt i höj­den och att en omfat­tan­de för­mö­gen­hets­ö­ver­fö­ring från elkun­der­na till elpro­du­cen­ter­na blev kon­se­kven­sen. Poli­ti­ker­na har för­stått det­ta och infört pro­duk­tions­skat­ter på både vat­ten- och kärn­kraft. Dessvär­re har des­sa skat­ter inte kom­mit elkun­der­na till del.

Det är rela­tivt lätt att beräk­na vil­ken påver­kan utsläpps­han­deln har på elpri­set med utgångs­punkt från pri­set på utsläpps­rät­ter Eftersom kost­na­den för utsläpps­rät­ter kom­mer att öka tor­de det vara lätt att pro­gno­sti­se­ra hur myc­ket hög­re mark­nads­pri­set på el blir. Eftersom den­na ökning ger öka­de intäk­ter även för icke fos­sil­ba­se­rad elpro­duk­tion skul­le en modell för utjäm­ning kun­na vara att utnytt­ja pro­duk­tions­skat­ter för att kom­pen­se­ra för mer­kost­na­den på mark­nads­pri­set på el. Des­sa skat­ter över­förs till SvK som ju är en stat­lig myn­dig­het. SvK kan där­med redu­ce­ra sina kost­na­der och mins­ka sitt elpris till elkun­der­na via nät­ä­gar­na.

På så sätt beta­lar elkun­der­na enbart för de kost­na­der som är för­knip­pa­de med fos­si­lan­vänd­ning i elpro­duk­tio­nen. Det hög­re elpri­set är nöd­vän­digt för att nya inve­ste­ring­ar i fos­sil­fri elpro­duk­tion ska kom­ma till stånd. Kapi­talö­ver­fö­ring­en från befint­li­ga kol­di­ox­id­fria anlägg­ning­ar kan där­med kraf­tigt redu­ce­ras eller helt eli­mi­ne­ras. Det blir en tyd­lig kopp­ling mel­lan kun­dens betal­ning och den verk­li­ga mil­jönyt­tan. Där­med tor­de kun­der­nas accep­tans för hög­re elpri­ser bli stör­re.

En för­ut­sätt­ning för att den­na utjäm­ning ska kun­na infö­ras är att pro­duk­tions­skat­ter­na enbart belas­tar befint­lig pro­duk­tion. En sådan dif­fe­ren­ti­e­ring kan stri­da mot EUs stats­stöds­reg­ler. I så fall mås­te en änd­ring av EUs stats­stöds­reg­ler infö­ras. Redan idag pågår en sådan dis­kus­sion eftersom man inom EU upp­märk­sam­mat att utsläpps­han­deln leder till all­var­li­ga kon­se­kven­ser för euro­pe­isk elin­ten­siv indu­stri. Man dis­ku­te­rar att kom­pen­se­ra elin­ten­siv indu­stri för de höj­da elpri­ser­na till följd av utsläpps­han­deln med gra­tis utsläpps­rät­ter. Det­ta för­ut­sät­ter att man änd­rar i EUs stats­stöds­reg­ler.

Med för­sla­get kan alla kun­der, om det anses poli­tiskt intres­sant, enkelt kom­pen­se­ras och såle­des inte bara elin­ten­siv indu­stri.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.