Borde det inte va nån jävla ordning även i ett skatteverk?

28 april, 2013
Kommentarer inaktiverade för Borde det inte va nån jävla ordning även i ett skatteverk?
Borde det inte va nån jävla ordning även i ett skatteverk?

”Arbetslinjen” eller Borde det inte va´ nån jävla ordning även i ett skatteverk?

Det här aktstycket är tänkt som en illustration till vad vårt kära Skatteverk är förmöget till, då man verkligen lägger manken till.

År 2002 sänktes, av huvudsakligen kulturpolitiska skäl momsen på böcker, tidskrifter etc. från 25 % till 6 % genom en lagändring. Sänkningen omfattade inte s.k. framställningstjänster, dvs. tryckning och annan produktionsbetonad verksamhet i branschen. I den aktuella propositionen angavs nämligen bland annat, att när ”en förläggare anlitar ett tryckeri och betalar för en trycktjänst (min kursivering) kommer tillämplig skattesats även fortsättningsvis vara 25 procent”. Förlagen och andra beställare debiterades på den grunden således även fortsättningsvis 25 % moms på tryckerikostnaderna. Det medförde naturligtvis att förlagen i sina momsdeklarationer drog av denna s.k. ingående moms från den s.k. utgående moms, som de hade debiterat sina kunder.

Så inträffar i februari 2010 att EU-domstolen i ett uppmärksammat mål, med ett franskt tryckeri som ena parten, kommer fram till att kopiering inte skall anses vara en tjänst utan betraktas som leverans av vara. Denna slutsats tolkas av vårt skatteverk så, att alla framställningstjänster, som ju dittills av lagstiftaren undantagits från momssänkningen till 6 %, skall betraktas som leverans av vara med momssatsen 6 % och med giltighet från datumet för den ovan nämnda sänkningen 2002. Detta utan att Skatteverket veterligen erhållit direktiv om detta från de svenska statsmakterna!

Momssänkningen får till följd, att under åren 2010 till 2012 ett antal tryckerier vaknar till liv (därtill stimulerade av skattekonsulter och jurister) och ställer krav på Skatteverket om återbetalning av för mycket inbetald moms under perioden 2004/2005 till 2008 (när det gäller skatterättelse får man inte gå längre bakåt i tiden än sex år). Att man stannar vid 2008 hänger samman med att från och med någon gång under det året blir det lag på att den här typen av återbetalningar måste ha stöd i kreditfakturor utfärdade till de kunder, som debiterats för hög moms. Respektive tryckeri tjänar således i sådant fall själv inget på att få pengar tillbaka, de går ju vidare till kunden ifråga, som betalar in dem till Skatteverket.

Tänk vilken suverän rundgång!

Alltså: Man kräver från tryckeriernas sida återbetalning av skillnaden mellan 25 % och 6 % på mycket stora belopp; totalt för perioden rör det sig om mångmiljardbelopp. Till och med mars i år har Skatteverket avseende 2004–2005 betalat tillbaka ca 800 miljoner kronor till ett antal tryckerier. Detta utan egentliga utredningar i de enskilda fallen. Skatteverket betalar också ut viss ränta på de återbetalda beloppen.

Men – Skatteverket är kreativt och sitter inte med benen i kors och ser kassan sina: Man sätter i gång med att fatta s.k. följdändringsbeslut avseende de tryckerikunder, som blivit debiterade för hög moms från tryckerierna. Dessa har ju i sina momsdeklarationer, helt i sin ordning, dragit av den betalda ingående momsen om 25 % från den utgående. Men tryckeriet har ju genom ändringen och återbetalningen bara levererat in 6 % till Skatteverket och mer än så får kunden inte dra av som ingående moms! Detta enligt den s.k. reciprocitetsprincipen, säger Skatteverket, utan att, i ärenden som avser tiden före 2008, ställa villkoret att tryckeriet ska ha utfärdat kreditfaktura till de kunder som debiterats för hög moms, innan återbetalning till tryckeriet kan ske. För tiden därefter är ju detta reglerat, som framgått ovan. Skatteverket ställer nu (upp till 6 år i efterhand) krav på tryckerikunderna att betala in till Skatteverket lika stora belopp, som Skatteverket återbetalat till tryckerierna. Detta enligt lagen om efterbeskattning. Samtidigt hävdar man att reciprociteten ska gälla – men bara i fråga om Skatteverkets kassa: det som i det här fallet går ut ur den, ska täckas av lika mycket in!

Jag har insyn i ett litet förlag, som lever under mycket små ekonomiska förhållanden och har efter förmåga deltagit i förlagets skriftliga och i någon mån muntliga dialog med Skatteverket. Sedan mitten av december och fram till dags dato har denna dialog resulterat i ett antal skrivelser från Skatteverket om sammantaget 24 stycken A4- sidor avseende ”Övervägande om beslut”, ”Beslut”, ”Omprövning av beslut” och ”Obligatorisk omprövning av beslut”. Från förlagets sida inskränker sig skriftväxlingen till 12 sidor invändningar mot de olika besluten inklusive ett överklagande till Förvaltningsrätten i Stockholm samt en begäran om anstånd med inbetalning av ca 150 000 kronor (= skillnaden mellan 25 % och 6 % moms) till Skatteverket i efterbeskattning för enbart 2005. Detta senare har medgivits efter diverse omgångar med Skatteverket, intill dess att prejudicerande dom avkunnats i Högsta Förvaltningsdomstolen. Denna har ännu inte tagit beslut om prövningstillstånd i med detta likartade mål, som med varierande utfall prövats i kammarätter på ett antal platser i landet och sedan överklagats av såväl Skatteverket som tryckerikunder, beroende på åt vilket håll domen gått.

Särskilt att notera i vårt fall (och sannolikt i de flesta andra fall) är, att tryckeriet, som redan fått tillbaka beloppet plus ränta på detsamma, inte vill betala pengarna vidare till förlaget utan avvaktar slututfall i HFD. När förlaget framhåller tryckeriets ovilja för Skatteverket, hänvisar Skatteverket, utan synbar förlägenhet, förlaget till att öppna en civilrättslig process mot tryckeriet med allt vad det skulle innebära i form av ödslad tid och pengar. Att Skatteverket dessutom” har mage” att försöka tjäna på räntedifferensen, maximerar graden av oskälighet i kraven, som ju tveklöst har sin grund i Skatteverkets klantiga och självsvåldiga handläggning av frågan från början till slut.

Om det läge, som råder för närvarande i den här frågan, skulle bli slututfallet, så innebär det att förlaget kommer att ha erlagt 44 % i moms i stället för de 6 % som numera ska gälla. Det innebär vidare att Skatteverkets momsbelastning på denna del av marknaden förblir oförändrat 25 % för den aktuella perioden och att tryckeriet gör en orättmätig tillkommande vinst om 19 % på denna del av sin omsättning.

Det enda positiva i den här historien är, att det stöder regeringens ”arbetslinje” så till vida att den bidrar till full sysselsättning av ett betydande antal handläggare i Skatteverket, jurister och andra tjänstemän i olika rättsinstanser, jurister och skattekonsulter plus ett stort antal anställda hos sannolikt tusentals tryckerikunder runt om i vårt land. Ett raffinerat sätt att driva ”arbetslinjen” och ”främja företagandet” genom lättnader i ekonomiskt och administrativt avseende. Men man ska kanske inte gnälla på politikerna i det här avseendet; de får ju inte ingripa för att rätta till galenskaper i det dagliga livet, för då kallas det ju ministerstyre.

Men vem vet – ministerstyre vore kanske inte så tokigt ibland – om vi har kloka ministrar!?!

Det finns en hel del att tillägga i den här saken, men det skulle bli för tjatigt, så jag återkommer måhända i stället med en delrapport om året från det här ”caset” några år framåt – om jag får leva och ha hälsan och om ni orkar hänga med.

Hej då och glad vår! 🙂

Det är inte möjligt att kommentera just nu.