Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?

15 januari, 2015
Kommentarer inaktiverade för Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?
Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?

För­fat­ta­re: Erik Berg­ström, Mind­map AB

Jag tän­ker ankny­ta min krö­ni­ka till den senas­te tidens mili­tä­ra ope­ra­tio­ner som har genom­förts i Stock­holms skär­gård och som kom­men­te­rats fli­tigt i media och även i det­ta forum. Jag har inte själv någon mili­tär bak­grund för­u­tom all­män värn­plikt, har inga kon­tak­ter med för­svars­mak­ten och har såle­des inte någon expert­syn­vin­kel på det som hänt. Jag föl­jer dock med i nyhets­flö­det både vad gäl­ler tid­ning­ar (SVD, DN, DI) samt från oli­ka nyhets­pro­gram på TV.

Det är gans­ka intres­sant att se hur vårt ton­lä­ge, både offi­ci­ellt (poli­ti­ker), basun­blå­sar­na (medi­er) och geme­ne man (fika­bor­det, insän­da­re) har hård­nat. Det beror så klart på att vi är träng­da och ”kränk­ta” av Ryss­land i syn­ner­het, men även av ett all­mänt osä­kert och ovisst fram­tids­lä­ge för Sve­ri­ge som enskild nation och som EU-med­lem.

Björn belys­te i senas­te SMOG’en väl hur all­var­lig den senas­te ubåtskränk­ning­en var och hur torf­tigt det svens­ka bemötandet/​avståndstagandet är från offi­ci­ellt svenskt håll. Vi har de facto inte myc­ket att sät­ta emot om ”rys­sen kom­mer”.

Intres­sant i det avse­en­det är att det all­de­les nyli­gen kom­mit en mät­ning att det är väl­digt jämt mel­lan ja- och nej­si­dan avse­en­de ett NATO-med­lem­skap. Det fram­går med all önsk­värd tyd­lig­het att vi i Sve­ri­ge i dags­lä­get är gans­ka med­vet­na om att vi inte kan för­sva­ra vårt lands grän­ser utan utom­stå­en­de hjälp då det svens­ka för­sva­ret är ned­mon­te­rat, i alla fall vad som fram­kom­mer för en insatt lek­man. Hit­tills har emel­ler­tid inte det­ta för­an­lett rege­ring­en att ta ini­ti­a­ti­vet till ett NATO-med­lem­skap.

Jag skall inte dis­ku­te­ra det­ta närm­re då jag inte har de nöd­vän­di­ga kunskaperna/​fakta/​ erfarenheterna/​kontakterna. Jag vill där­e­mot lyf­ta fram aspek­ter på vårt för­svar på ett annat plan som fler och fler dis­ku­te­rar, dock inte ur ett direkt för­svars­po­li­tisk per­spek­tiv.

På grund av den all­var­ligt för­säm­ra­de för­svars­si­tu­a­tio­nen för Sve­ri­ge i och med Ryss­lands aggres­si­vi­tet och expan­sion­s­am­bi­tio­ner har fle­ra rös­ter höjts, från oli­ka poli­tis­ka läger, för att åter­in­fö­ra den all­män­na värn­plik­ten, för att där­i­ge­nom ska­pa ett större/​bredare/​starkare svenskt för­svar. Tan­ken är i grun­den god, men om vårt för­svar är så ned­mon­te­rat mate­ri­ellt sätt såsom det sägs av exper­ter, så är det väl tvek­samt vil­ken ”styr­ka” ett snabbt åter­in­fö­ran­de av värn­plik­ten skul­le få på kort sikt. Dess­utom har jag ing­en upp­fatt­ning om kost­na­der­na för att åter­fö­ra för­sva­ret till det mate­ri­el­la och per­so­nel­la till­stånd som fanns före ned­mon­te­ring­en.

DOCK, och det­ta är egent­li­gen vad jag vill kom­ma till, är jag över­ty­gad om att en åter­in­förd all­män värn­plikt, skul­le vara en väl­digt vik­tig del i mog­nads- och ansvars­pro­ces­sen på ett sätt som vi all­var­ligt mås­te ta i beak­tan­de i dagens sam­häl­le såsom det utveck­lats och fort­sät­ter att utveck­las, all­de­les oav­sett den ver­kan som all­män värn­plikt even­tu­ellt kan ge Sve­ri­ge i form av ökad för­svars­för­må­ga.

Jag vill i det­ta sam­man­hang säga att jag själv när jag skul­le mönst­ra hade ett fler­tal dis­kus­sio­ner med min pap­pa och mina jämn­å­ri­ga kom­pi­sar angå­en­de nöd­vän­dig­he­ten med all­män värn­plikt, med allt det inne­bar i syn­ner­het att kom­ma bort från kom­pi­sar i stor­sta­den och ham­na i någon guds­för­gä­ten håla (Boden) i ett helt år. Jag vill inte säga att min tid som värn­plik­tig var ett upp­vak­nan­de, för det var det inte, men det har sena­re i livet gett mig insik­ter att de erfa­ren­he­ter som jag då fick har varit till för­del.

Var­för tar jag då upp det­ta?

Till stor del för att jag har söner, träf­far kom­pi­sar till söner­na och har kol­le­gor med söner i åldern 17–25, där vi som för­äld­rar all­var­ligt ser att söner­na skul­le behö­va en tid av disci­plin, fas­ta struk­tu­rer, ord­ning och reda, mål att strä­va mot under den­na tid. Det fram­kom­mer dess­utom i sam­hälls­de­bat­ten att det finns myc­ket att göra för unga män i den­na ålder. Jag låter antag­li­gen som en total sto­fil, men från mitt per­spek­tiv finns det inte myc­ket i dagens sam­häl­le som hjäl­per den­na grupp. Alla ska kun­na för­verk­li­ga sig själv, alla kan göra allt, valen är oänd­li­ga, sam­häl­let och sko­lan stäl­ler inga krav, för­äld­rar­na är mer kom­pi­sar än för­äld­rar (vem har för övrigt någon­sin all­var­ligt lyss­nat och lytt sina för­äld­rar, även innan cur­ling­för­äld­rar­na, men det blir inte bätt­re med cur­ling), dato­rer­na och spe­len finns all­tid där, etc.

Vad gör då att en ton­år­skil­le tar sig sam­man och sat­sar på något som på sikt ger ett bra arbe­te, dvs. som är bra för Sve­ri­ge? Från mitt per­spek­tiv är dagens unga män så skö­ra och har så dåligt själv­för­tro­en­de och så dåligt driv att många inte kom­mer vida­re i sina utbild­ning­ar. Det­ta är tyd­ligt när man ser intag­ning­ar­na till universiteten/​högskolorna i lan­det där ande­len män sta­digt mins­kar. Det visar sig även i för­skriv­ning­en av anti-depres­si­va medel för yng­re män att de inte orkar ta itu med sin situation/​hantera kra­ven. Vi har en ökan­de andel av den yng­re man­li­ga befolk­ning­en som ris­ke­rar att inte bli en del av sam­häl­let på ett vet­tigt sätt, sna­ra­re en belast­ning.

Vi har dess­utom i sam­häl­let en ökad fient­lig­het mot ”icke-svens­kar” och invand­ring som till vis­sa delar har sin grund i unga arga män, antag­li­gen ett antal SD-rös­ta­re, som via inter­net och all­män fru­stra­tion över sina egna situ­a­tio­ner, sit­ter och odlar ett främ­lings­hat som är skräm­man­de. För­u­tom det har vi and­ra gene­ra­tio­nens invand­ra­de svens­kar som har pro­blem att anpas­sa sig till sam­häl­let och deras aggression/​frustration och den hat­bild som de har mot det svens­ka sam­häl­let.

Är då all­män värn­plikt en räd­da­re?

Jag kan inte säkert säga det­ta, men tror det­ta för i värn­plik­ten finns verk­li­gen ele­ment som kan hjäl­pa och stär­ka de unga män­nen:

  • direk­ta och kon­kre­ta krav på per­so­nen (ej från för­äl­der, sko­la) som man inte kan strun­ta i
  • fysis­ka och men­ta­la pre­sta­tio­ner som stäl­ler krav på indi­vi­den
  • nya lär­do­mar som inte erhålls från sko­la
  • träf­fa per­so­ner från oli­ka sam­hälls­skikt (även and­ra sam­häl­len, såsom invand­ra­re av and­ra gene­ra­tio­nen) som man nor­malt ald­rig träf­far
  • grupp­ge­men­skap och att kän­na sig behövd i grup­pen, där­i­ge­nom ansvars­ta­gan­de gente­mot and­ra. Grupp­ge­men­ska­pen ska­par dess­utom empa­ti och en kon­kret för­stå­el­se för and­ras situ­a­tion
  • ha ett gemen­samt mål att arbe­ta mot, dvs. att för­sva­ra och utveck­la vårt land

Jag hop­pas dess­utom att man genom att sam­la män­ni­skor på ett sätt som all­män värn­plikt med­ger, bor­de kun­na få möj­lig­he­ter att iden­ti­fi­e­ra och han­te­ra radi­ka­la ele­ment av fle­ra slag, vare sig de är poten­ti­el­la nyna­zis­ter eller poten­ti­el­la IS-kri­ga­re. Vad man sedan gör med en sådan kun­skap över­lå­ter jag till exper­ter att vida­re­ut­veck­la.

Såle­des tror jag att ett åter­in­fö­ran­de av all­män värn­plikt i Sve­ri­ge, och i syn­ner­het för män, skul­le vara av en sådan sam­hälls­nyt­ta, all­de­les för­u­tom för­svars­nyt­tan i ett ansträngt för­svars­po­li­tiskt läge, att kost­na­der­na för åter­in­fö­ran­det skul­le åter­be­ta­la sig mång­fal­digt för sam­häl­let i stort. Ni kan kal­la mig bak­åt­strä­va­re, men jag kan stå ut med det om vi med det­ta kan få man­li­ga med­bor­ga­re i Sve­ri­ge som verk­li­gen bidrar och inte är en belas­tan­de bok­stavs­kom­bi­na­tion av nuva­ran­de och fram­ti­da pro­blem.

Erik Berg­ström

Det är inte möjligt att kommentera just nu.