Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?

15 januari, 2015
Kommentarer inaktiverade för Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?
Värnpliktsnytt, hot eller möjlighet?

Författare: Erik Bergström, Mindmap AB

Jag tänker anknyta min krönika till den senaste tidens militära operationer som har genomförts i Stockholms skärgård och som kommenterats flitigt i media och även i detta forum. Jag har inte själv någon militär bakgrund förutom allmän värnplikt, har inga kontakter med försvarsmakten och har således inte någon expertsynvinkel på det som hänt. Jag följer dock med i nyhetsflödet både vad gäller tidningar (SVD, DN, DI) samt från olika nyhetsprogram på TV.

Det är ganska intressant att se hur vårt tonläge, både officiellt (politiker), basunblåsarna (medier) och gemene man (fikabordet, insändare) har hårdnat. Det beror så klart på att vi är trängda och ”kränkta” av Ryssland i synnerhet, men även av ett allmänt osäkert och ovisst framtidsläge för Sverige som enskild nation och som EU-medlem.

Björn belyste i senaste SMOG’en väl hur allvarlig den senaste ubåtskränkningen var och hur torftigt det svenska bemötandet/avståndstagandet är från officiellt svenskt håll. Vi har de facto inte mycket att sätta emot om ”ryssen kommer”.

Intressant i det avseendet är att det alldeles nyligen kommit en mätning att det är väldigt jämt mellan ja- och nejsidan avseende ett NATO-medlemskap. Det framgår med all önskvärd tydlighet att vi i Sverige i dagsläget är ganska medvetna om att vi inte kan försvara vårt lands gränser utan utomstående hjälp då det svenska försvaret är nedmonterat, i alla fall vad som framkommer för en insatt lekman. Hittills har emellertid inte detta föranlett regeringen att ta initiativet till ett NATO-medlemskap.

Jag skall inte diskutera detta närmre då jag inte har de nödvändiga kunskaperna/fakta/ erfarenheterna/kontakterna. Jag vill däremot lyfta fram aspekter på vårt försvar på ett annat plan som fler och fler diskuterar, dock inte ur ett direkt försvarspolitisk perspektiv.

På grund av den allvarligt försämrade försvarssituationen för Sverige i och med Rysslands aggressivitet och expansionsambitioner har flera röster höjts, från olika politiska läger, för att återinföra den allmänna värnplikten, för att därigenom skapa ett större/bredare/starkare svenskt försvar. Tanken är i grunden god, men om vårt försvar är så nedmonterat materiellt sätt såsom det sägs av experter, så är det väl tveksamt vilken ”styrka” ett snabbt återinförande av värnplikten skulle få på kort sikt. Dessutom har jag ingen uppfattning om kostnaderna för att återföra försvaret till det materiella och personella tillstånd som fanns före nedmonteringen.

DOCK, och detta är egentligen vad jag vill komma till, är jag övertygad om att en återinförd allmän värnplikt, skulle vara en väldigt viktig del i mognads- och ansvarsprocessen på ett sätt som vi allvarligt måste ta i beaktande i dagens samhälle såsom det utvecklats och fortsätter att utvecklas, alldeles oavsett den verkan som allmän värnplikt eventuellt kan ge Sverige i form av ökad försvarsförmåga.

Jag vill i detta sammanhang säga att jag själv när jag skulle mönstra hade ett flertal diskussioner med min pappa och mina jämnåriga kompisar angående nödvändigheten med allmän värnplikt, med allt det innebar i synnerhet att komma bort från kompisar i storstaden och hamna i någon gudsförgäten håla (Boden) i ett helt år. Jag vill inte säga att min tid som värnpliktig var ett uppvaknande, för det var det inte, men det har senare i livet gett mig insikter att de erfarenheter som jag då fick har varit till fördel.

Varför tar jag då upp detta?

Till stor del för att jag har söner, träffar kompisar till sönerna och har kollegor med söner i åldern 17-25, där vi som föräldrar allvarligt ser att sönerna skulle behöva en tid av disciplin, fasta strukturer, ordning och reda, mål att sträva mot under denna tid. Det framkommer dessutom i samhällsdebatten att det finns mycket att göra för unga män i denna ålder. Jag låter antagligen som en total stofil, men från mitt perspektiv finns det inte mycket i dagens samhälle som hjälper denna grupp. Alla ska kunna förverkliga sig själv, alla kan göra allt, valen är oändliga, samhället och skolan ställer inga krav, föräldrarna är mer kompisar än föräldrar (vem har för övrigt någonsin allvarligt lyssnat och lytt sina föräldrar, även innan curlingföräldrarna, men det blir inte bättre med curling), datorerna och spelen finns alltid där, etc.

Vad gör då att en tonårskille tar sig samman och satsar på något som på sikt ger ett bra arbete, dvs. som är bra för Sverige? Från mitt perspektiv är dagens unga män så sköra och har så dåligt självförtroende och så dåligt driv att många inte kommer vidare i sina utbildningar. Detta är tydligt när man ser intagningarna till universiteten/högskolorna i landet där andelen män stadigt minskar. Det visar sig även i förskrivningen av anti-depressiva medel för yngre män att de inte orkar ta itu med sin situation/hantera kraven. Vi har en ökande andel av den yngre manliga befolkningen som riskerar att inte bli en del av samhället på ett vettigt sätt, snarare en belastning.

Vi har dessutom i samhället en ökad fientlighet mot ”icke-svenskar” och invandring som till vissa delar har sin grund i unga arga män, antagligen ett antal SD-röstare, som via internet och allmän frustration över sina egna situationer, sitter och odlar ett främlingshat som är skrämmande. Förutom det har vi andra generationens invandrade svenskar som har problem att anpassa sig till samhället och deras aggression/frustration och den hatbild som de har mot det svenska samhället.

Är då allmän värnplikt en räddare?

Jag kan inte säkert säga detta, men tror detta för i värnplikten finns verkligen element som kan hjälpa och stärka de unga männen:

  • direkta och konkreta krav på personen (ej från förälder, skola) som man inte kan strunta i
  • fysiska och mentala prestationer som ställer krav på individen
  • nya lärdomar som inte erhålls från skola
  • träffa personer från olika samhällsskikt (även andra samhällen, såsom invandrare av andra generationen) som man normalt aldrig träffar
  • gruppgemenskap och att känna sig behövd i gruppen, därigenom ansvarstagande gentemot andra. Gruppgemenskapen skapar dessutom empati och en konkret förståelse för andras situation
  • ha ett gemensamt mål att arbeta mot, dvs. att försvara och utveckla vårt land

Jag hoppas dessutom att man genom att samla människor på ett sätt som allmän värnplikt medger, borde kunna få möjligheter att identifiera och hantera radikala element av flera slag, vare sig de är potentiella nynazister eller potentiella IS-krigare. Vad man sedan gör med en sådan kunskap överlåter jag till experter att vidareutveckla.

Således tror jag att ett återinförande av allmän värnplikt i Sverige, och i synnerhet för män, skulle vara av en sådan samhällsnytta, alldeles förutom försvarsnyttan i ett ansträngt försvarspolitiskt läge, att kostnaderna för återinförandet skulle återbetala sig mångfaldigt för samhället i stort. Ni kan kalla mig bakåtsträvare, men jag kan stå ut med det om vi med detta kan få manliga medborgare i Sverige som verkligen bidrar och inte är en belastande bokstavskombination av nuvarande och framtida problem.

Erik Bergström

Det är inte möjligt att kommentera just nu.