Territoriell integritet

1 februari, 2015
Kommentarer inaktiverade för Territoriell integritet
Territoriell integritet

Författare: Björn Sandström, Marinofficer, författare och konsult

Som f.d. lärare i strategi och folkrätt vid Militärhögskolan tycker jag det kan finnas anledning att förtydliga vad ubåtsintrånget i Stockholms skärgård egentligen har för folkrättslig status. Intrånget skedde på inre vatten, långt in i skärgården, vilket folkrättsligt är synnerligen allvarligt. Det kan faktiskt jämställas med en krigshandling och ska därför kunna bemötas med vapeninsats utan föregående varning. Efter årtionden av nedrustning hade dock vår tandlösa marin knappast denna möjlighet.

Även om vår statsminister, vid sin, försvarsministerns och ÖB:s presskonferens, uttalade att kränkningen var helt oacceptabelt, så fick man intrycket av att han inte riktigt förstod skillnaden mellan inre vatten och vårt sjöterritorium i form av territorialhavet.

Masterclub, territoriell integritet

Masterclub, Territoriell integritet

Inre vatten är folkrättsligt att jämställas med landterritoriet. Det omfattar alla vattendrag såsom sjöar, älvar, åar och kanaler, samt hamnar och skärgårdar innanför den s.k. baslinjen, vilken dras mellan de yttersta öarna och skären som inte ständigt överspolas av havet. Baslinjen anges i alla kustsjökort.

Utanför baslinjen övergår vårt territorium i territorialhavet som sträcker sig 12 distans-minuter (22 224m) ut från baslinjen till nationsgränsen. Territorialhavets storlek har av hävd bestämts av hur långt ut strandstaten kan övervaka och hävda sitt territorium med vapen. Den minnesgode läsaren kanske minns att man historiskt talat om en tremilagräns (tre nautiska mil/distansminuter, således 5 556m), vilket var så långt ut till havs dåtidens kanoner nådde. I takt med vapenutvecklingen har sjöterritoriet utvidgats och territorialhavet sträcker sig idag 12 M ut från baslinjen. Detta gäller alla strandstater i Östersjön.

Utanför sjöterritoriet följer det fria havet i vilket strandstaterna efter särskilda överenskommelser kan etablera ekonomiska zoner som ger rätt att utvinna råvaror som olja och gas samt rätt till viss jurisdiktion. På det fria havet har alla staters mariner rätt att vistas fritt.

På territorialhavet liksom på inre vatten får inga utländska stridskrafter eller statsfartyg uppehålla sig utan särskilt tillstånd. Alla sådana olovliga intrång ska enligt folkrätten avvisas. Tillstånd att besöka en svensk hamn kan emellertid ges t.ex. för örlogsbesök.

Kränkningar av territorialhavet betraktas inte som lika allvarliga som på inre vatten. En sådan kränkning kan ju ha skett av misstag t.ex. felnavigering. Det kränkande fartyget ska emellertid enligt folkrätten uppmärksammas på kränkningen och avvisas. Om det kränkande fartyget är en ubåt sker detta genom att man fäller knallskott varefter den objudna gästen förväntas avlägsna sig ut på fritt hav. Sker inte detta ska vapenmakt användas för att tvinga upp inkräktaren.

På inre vatten är det annorlunda. Här kan felnavigering uteslutas. Vapenmakt i syfte att tvinga upp eller sänka undervattensfarkosten ska sättas in utan föregående varning. En främmande ubåt som upptäcks på t.ex. Kanholmsfjärden ska folkrättsligt bekämpas på ”likartat sätt” som en främmande stridsvagn som upptäcks olovligen utanför Rosenbad.

Kan Sverige inte leva upp till dessa krav på försvarsmakten i syfte att värna vår territoriella integritet är det allvarligt.

Enligt folkrätten ska varje nation kunna uppvisa:

  1. En befolkning
  2. En regering som styr landet
  3. Ett terittorium som kan övervakas och värnas/försvaras

Kan man inte uppfylla dessa tre grundläggande folkrättsliga krav kan andra stater ifrågasätta vår status som nation och delar av vårt territorium kan komma att betraktas som andra länders rättmätiga tillhörighet. Och vi måste komma ihåg att i det internationella systemet gäller i första hand den starkes rätt. Detta har nu under flera år demonstrerats av Ryssland gentemot sina grannländer. Också vi tycks nu ingå i denna bild.

Fullständigt oacceptabelt”, sa vår statsminister om den senaste ubåtskränkningen, och försökte visa handlingskraft.

Men då räcker det knappast att etablera ett säkerhetspolitiskt råd inom regeringen utan deltagare från professionen. Ett råd som förutom de säkerhetspolitiska hoten också ska diskutera klimathot, ebola, terrorism och mycket annat. Stefan Löfven får gärna sitta ned med Åsa Romson och de andra ministrarna, dricka kaffe och diskutera, men detta kan knappast göra anspråk på att vara handlingskraft.

Nu gäller det i stället att vakna upp och gå från ord till handling. Det gäller att snarast möjligt återupprätta och förstärka marinen och för den delen hela försvarsmakten liksom många delar av det civila totalförsvaret. Först när vi återfått en rimlig försvarsförmåga kan statsministern slappna av och dricka kaffe med gott samvete.

Björn Sandström, Marinofficer, författare och konsult

Det är inte möjligt att kommentera just nu.