Släpp loss ungdomars entreprenörskap!

3 november, 2013
Kommentarer inaktiverade för Släpp loss ungdomars entreprenörskap!

Det bor en ent­re­pre­nör i alla ung­do­mar. Det visar sig tidigt. Ett litet barn kan lösa saker på de mest kre­a­ti­va sätt. Många unga tje­jer och kil­lar har ofta ett sin­ne för utveck­ling och affärs­man­na­skap som de kanske inte själ­va är med­vet­na om, men ändå har. Tar vi till­va­ra på det här? Mär­ker vi det? Är vi upp­märk­sam­ma nog för att utnytt­ja ung­do­mars kraft så att den på sikt kan gyn­na, inte enbart dem själ­va, utan ock­så ett före­tag, en kom­mun, ett land – kanske en hel värld.

Jag tyc­ker inte att vi är det. Men jag vill job­ba för att det ska bli så. Ung­do­mar har näs­tan all­tid ett annat sätt att se på fram­ti­den än vi som varit med ett tag. Inte sagt att vi inte är vid­syn­ta och nytän­kan­de, men vi ser saker på oli­ka sätt.

Ta bara en sådan sak som fram­gång, något vi oftast för­knip­par med peng­ar, den ulti­ma­ta sym­bo­len för den som har lyc­kats i affä­rer. Men hur kom­mer vi dit? Hur når vi fram­gång i fram­ti­den? På det tra­di­tio­nel­la sät­tet med fokus på kvar­tal­se­ko­no­mins sten­hår­da krav på avkast­ning, eller på ett nytt, ett som byg­ger på att på oli­ka sätt ska­pa vär­de? Där vär­deska­pan­det i sig är målet, inte att tjä­na snab­ba peng­ar i förs­ta hand. Jag vet att allt fler ser på fram­gång på det här sät­tet, inte minst ung­do­mar.

De drivs av ett patos, ett enga­ge­mang, en pas­sion för något.

När den­na pas­sion omvand­las i ett vär­de som många vill åtnju­ta ska­pas fram­gång. Håll­bar fram­gång, som ofta drivs av sam­hälls­nyt­ta. Som i sin tur ska­par affärsnyt­ta.

Jag tror att vi har myc­ket att lära oss av det­ta syn­sätt. Att inte bara räk­na stå­lar. Utan att ta avstamp i den nyt­ta vi gör för and­ra. För det krävs både själv­för­tro­en­de och ödmjuk­het i en vet­tig bland­ning. För det krävs mod att ta åt sig det nya, inte envist klam­ra sig fast vid det tra­di­tio­nel­la. För det krävs ett ent­re­pre­nör­skap som vågar ta nya vägar.

Jag har, på oli­ka sätt, varit ent­re­pre­nör i hela mitt liv. Som med­ar­be­ta­re i ett mul­ti­na­tio­nellt före­tag, som ord­fö­ran­de i en ishoc­key­för­e­ning, som egen före­ta­ga­re. För mig är det en livs­stil att fin­na idéer, utveck­la dem, ge dem bär­kraft. Ibland lyc­kas det utmärkt, ibland inte rik­tigt lika utmärkt. Sånt är livet.

Att vara ent­re­pre­nör hand­lar om att ha sin egen inne­bo­en­de driv­kraft. Men inte bara. Det hand­lar ock­så om att få rätt för­ut­sätt­ning­ar, från sko­lan och vida­re i arbets­li­vet.

Jag vill arbe­ta för att ung­do­mar ska få de för­ut­sätt­ning­ar­na. För det förs­ta genom att ge så många som möj­ligt jobb, för det and­ra genom att sti­mu­le­ra dem att tän­ka utan­för den beröm­da box­en, för det tred­je att ge idéer möj­lig­het att lyf­ta, tes­tas och kom­ma ut på mark­na­den.

Jag har många idéer själv kring det­ta. Det har säkert and­ra ock­så. Sam­ar­be­te är oftast en bra väg fram­åt. Låt oss ge våra tan­kar och idéer utlopp. Låt oss dis­ku­te­ra, öppet och brett. Låt oss vara raka och inte gå som kat­ten kring het gröt.

Om nu ung­do­mar­na är vår fram­tid, låt oss – med­lem­mar i Mas­ter­club, arbets­mark­nads­mi­nis­ter Eli­sa­beth Svan­tes­son och alla ent­re­pre­nö­rer – visa det. Inte för oss. Utan för dem.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.