Finlands sak är vår?

6 oktober, 2015
Kommentarer inaktiverade för Finlands sak är vår?

Svenskt Näringsliv
För­fat­ta­re: Hans Berg­ström, egen före­ta­ga­re med fokus på affärs­ut­veck­ling, för­änd­rings­pro­ces­ser samt sty­rel­se­upp­drag

För ett par år sedan skrev jag en del fun­de­ring­ar under den­na rubrik och jag fick en hel del reak­tio­ner från fle­ra att de inte var med­vet­na om den bryd­sam­ma situ­a­tion som Fin­land och dess export­in­du­stri var på väg in i. Med det­ta inlägg vill jag åter­kny­ta till hur situ­a­tion utveck­lats och för­sö­ka beskri­va de led­nings­mäs­si­ga orsa­ker­na.

Den fins­ka eko­no­min har under sena­re tid för­säm­rats, vil­ket vi som har haft nära kon­takt med finsk indu­stri kun­nat kon­sta­te­ra. Änt­li­gen har den fins­ka rege­ring­en insett det­ta och har nu kom­mit med ett tufft åtgärds­pro­gram som många i Fin­land har svårt att accep­te­ra. Indu­strin går inte bra bero­en­de på att kon­kur­rens­för­må­gan för­säm­rats inte minst mot den svens­ka indu­strin genom att de valt att kny­ta sig till Euron. Deras sto­ra andel export till Ryss­land, som sjun­kit mar­kant, har under de senas­te två åren givet­vis ock­så för­vär­rat situ­a­tio­nen.

Hur berör det­ta oss?

I t.ex. Avesta, Deger­fors, Tors­häl­la och tidi­ga­re Lång­s­hyt­tan samt en del mind­re orter har Outo­kum­pus age­ran­de varit till stän­digt bekym­mer och man har myc­ket svårt att se vad som kom­mer att ske. I Falun, Kvarnsve­den, Skutskär, Skog­hall etc. känns fram­ti­den ock­så osä­ker då beslu­ten inom Sto­ra-Enzo tas i Fin­land.

Det­ta är bara två exem­pel där det fins­ka kyn­net och sät­tet att bedri­va före­tag­sam­het skil­jer sig från vårt sätt att age­ra.
Jag kan inte låta bli att för­vå­nas över hur ett före­tag som Outo­kum­pu fort­fa­ran­de sys­te­ma­tiskt lyc­kas för­stö­ra alla möj­lig­he­ter att ska­pa ett fram­gångs­rikt före­tag. Den stra­te­gi som man genom­gå­en­de har haft, d.v.s. att bli störst på bulk­pro­duk­tion av rost­fri plåt och där­med kun­na upp­nå lön­sam­het, är en omöj­lig­het.

Jag beskrev i Smo­gen i feb­ru­a­ri 2012 om Sam­man­slag­ning­en av Outo­kum­pu och Thys­sen hur den rost­fria stål­till­verk­ning­en i Sve­ri­ge hade utveck­lats under de senast 50 åren.

Var kom­mer Outo­kum­pu in?

Anders Göth­lin beskrev i Smo­gen i augusti i år i sin över­blick över Sve­ri­ges Stål- och Gruvin­du­stri bland annat Outo­kum­pu som ett hopp­löst före­tag som på intet sätt har en möj­lig­het att nå lön­sam­het.

Jag vill ytter­li­ga­re för­dju­pa bil­den genom att visa de för­lus­ter i mil­jo­ner Euro som före­ta­get har gjort de senas­te 7 åren:

  • 2008 -141
  • 2009 -441
  • 2010 -143
  • 2011 -253
  • 2012 -535
  • 2013 -1003
  • 2014 -439
  • Totalt -2955

Eller en för­lust på ca 26–27 mil­jar­der svens­ka kro­nor.

Hur är det möj­ligt att sty­rel­sen och led­ning­en kan få fort­sät­ta? Led­ning­en har i stort sett varit den­sam­ma under de senast åren och CEO har inte bytts ut.

Led­ning­en har under de senas­te åren bestått av 8 till 10 per­so­ner helt domi­ne­rad av fin­nar. 2014 bestod den av sex fin­nar, en öster­ri­ka­re, en kines, en tysk och en eng­els­man. Sty­rel­sen har hel­ler inte änd­rats mer än mar­gi­nellt och består f.n. av fem fin­nar, en schwei­za­re, en svensk och en tysk. Sty­rel­se­ord­fö­ran­den har varit den­sam­me i många år.

Ägar­bil­den är helt domi­ne­rad av fins­ka sta­ten genom sitt hol­ding­bo­lag Soli­dum Oy som äger 26% av akti­er­na medan övri­ga aktieä­ga­re är många men små. De störs­ta av des­sa har mind­re än 2–3% och är pen­sions­fon­der och dylikt.

Soli­dum Oy är delä­ga­re i en mängd före­tag som t.ex. Eli­sa Oy, Metso, Sam­po, SSAB, Sto­ra-Enzo, Telia-Sone­ra, Tie­to, Val­met etc.

Soli­dum Oy har en verk­stäl­lan­de led­ning som huvud­sak­li­gen är bank-, finans- och jurist­folk. Någon indust­ri­a­list eller mark­nads­stra­teg tycks inte fin­nas. Sty­rel­sen består av sty­rel­se­proffs med någ­ra and­ra upp­drag vil­ket gör att de knap­pat har tid och ork att till­räck­ligt ägna sig åt Outo­kum­pu.

Då man ser ige­nom hela den situ­a­tion som Outo­kum­pu för­satt sig i är det, som Anders Göth­lin säger i sin ana­lys, abso­lut nöd­vän­digt att göra något radi­kalt.

Vad som bör göras är att dela upp bola­get i sina delar och genom­fö­ra, för var och en, en ana­lys i syf­te att ska­pa en egen stra­te­gi, som med en egen led­ning och enga­ge­rad sty­rel­se kan fin­na en fram­tid base­rad på sitt uni­ka tek­nis­ka kun­nan­de och som i sam­ar­be­te med kun­der­na kan över­le­va och utveck­las vida­re.

Jag kan kon­sta­te­ra att man har från de loka­la fac­kens sida i Sve­ri­ge till­sam­mans med vis­sa pri­vat­per­so­ner gjort en del för­sök att få till stånd en dia­log med led­ning­en och sty­rel­sen för Outo­kum­pu för att om möj­ligt kun­na ska­pa en fram­tid för vis­sa enhe­ter t.ex. Lång­s­hyt­tan men man har inte fått något gehör.

Att ing­en i Svenskt närings­liv rea­ge­rar och inte hel­ler någon närings­livs­jour­na­list upp­märk­sam­mar det­ta är för mig en gåta!

Det är inte möjligt att kommentera just nu.