Finlands sak är vår?

6 oktober, 2015
Kommentarer inaktiverade för Finlands sak är vår?

Svenskt Näringsliv
Författare: Hans Bergström, egen företagare med fokus på affärsutveckling, förändringsprocesser samt styrelseuppdrag

För ett par år sedan skrev jag en del funderingar under denna rubrik och jag fick en hel del reaktioner från flera att de inte var medvetna om den brydsamma situation som Finland och dess exportindustri var på väg in i. Med detta inlägg vill jag återknyta till hur situation utvecklats och försöka beskriva de ledningsmässiga orsakerna.

Den finska ekonomin har under senare tid försämrats, vilket vi som har haft nära kontakt med finsk industri kunnat konstatera. Äntligen har den finska regeringen insett detta och har nu kommit med ett tufft åtgärdsprogram som många i Finland har svårt att acceptera. Industrin går inte bra beroende på att konkurrensförmågan försämrats inte minst mot den svenska industrin genom att de valt att knyta sig till Euron. Deras stora andel export till Ryssland, som sjunkit markant, har under de senaste två åren givetvis också förvärrat situationen.

Hur berör detta oss?

I t.ex. Avesta, Degerfors, Torshälla och tidigare Långshyttan samt en del mindre orter har Outokumpus agerande varit till ständigt bekymmer och man har mycket svårt att se vad som kommer att ske. I Falun, Kvarnsveden, Skutskär, Skoghall etc. känns framtiden också osäker då besluten inom Stora-Enzo tas i Finland.

Detta är bara två exempel där det finska kynnet och sättet att bedriva företagsamhet skiljer sig från vårt sätt att agera.
Jag kan inte låta bli att förvånas över hur ett företag som Outokumpu fortfarande systematiskt lyckas förstöra alla möjligheter att skapa ett framgångsrikt företag. Den strategi som man genomgående har haft, d.v.s. att bli störst på bulkproduktion av rostfri plåt och därmed kunna uppnå lönsamhet, är en omöjlighet.

Jag beskrev i Smogen i februari 2012 om Sammanslagningen av Outokumpu och Thyssen hur den rostfria ståltillverkningen i Sverige hade utvecklats under de senast 50 åren.

Var kommer Outokumpu in?

Anders Göthlin beskrev i Smogen i augusti i år i sin överblick över Sveriges Stål- och Gruvindustri bland annat Outokumpu som ett hopplöst företag som på intet sätt har en möjlighet att nå lönsamhet.

Jag vill ytterligare fördjupa bilden genom att visa de förluster i miljoner Euro som företaget har gjort de senaste 7 åren:

  • 2008 -141
  • 2009 -441
  • 2010 -143
  • 2011 -253
  • 2012 -535
  • 2013 -1003
  • 2014 -439
  • Totalt -2955

Eller en förlust på ca 26-27 miljarder svenska kronor.

Hur är det möjligt att styrelsen och ledningen kan få fortsätta? Ledningen har i stort sett varit densamma under de senast åren och CEO har inte bytts ut.

Ledningen har under de senaste åren bestått av 8 till 10 personer helt dominerad av finnar. 2014 bestod den av sex finnar, en österrikare, en kines, en tysk och en engelsman. Styrelsen har heller inte ändrats mer än marginellt och består f.n. av fem finnar, en schweizare, en svensk och en tysk. Styrelseordföranden har varit densamme i många år.

Ägarbilden är helt dominerad av finska staten genom sitt holdingbolag Solidum Oy som äger 26% av aktierna medan övriga aktieägare är många men små. De största av dessa har mindre än 2-3% och är pensionsfonder och dylikt.

Solidum Oy är delägare i en mängd företag som t.ex. Elisa Oy, Metso, Sampo, SSAB, Stora-Enzo, Telia-Sonera, Tieto, Valmet etc.

Solidum Oy har en verkställande ledning som huvudsakligen är bank-, finans- och juristfolk. Någon industrialist eller marknadsstrateg tycks inte finnas. Styrelsen består av styrelseproffs med några andra uppdrag vilket gör att de knappat har tid och ork att tillräckligt ägna sig åt Outokumpu.

Då man ser igenom hela den situation som Outokumpu försatt sig i är det, som Anders Göthlin säger i sin analys, absolut nödvändigt att göra något radikalt.

Vad som bör göras är att dela upp bolaget i sina delar och genomföra, för var och en, en analys i syfte att skapa en egen strategi, som med en egen ledning och engagerad styrelse kan finna en framtid baserad på sitt unika tekniska kunnande och som i samarbete med kunderna kan överleva och utvecklas vidare.

Jag kan konstatera att man har från de lokala fackens sida i Sverige tillsammans med vissa privatpersoner gjort en del försök att få till stånd en dialog med ledningen och styrelsen för Outokumpu för att om möjligt kunna skapa en framtid för vissa enheter t.ex. Långshyttan men man har inte fått något gehör.

Att ingen i Svenskt näringsliv reagerar och inte heller någon näringslivsjournalist uppmärksammar detta är för mig en gåta!

Det är inte möjligt att kommentera just nu.