En bransch i förändring

12 november, 2014
Kommentarer inaktiverade för En bransch i förändring

Många har på sena­re år gjort reflek­tio­nen att rekry­te­rings­bran­schen är snå­rig och svår­ö­ver­skåd­lig.

Jag som befin­ner mig mitt i den sedan lång tid, kan inte annat än hål­la med. Min bild är att det hänt mer av för­änd­ring de senas­te tre åren än under tju­go år tidi­ga­re.. Hur kom­mer då det­ta sig? Som van­ligt i såda­na situ­a­tio­ner är orsaks­sam­ban­den kom­plexa och inte helt lät­ta att enkelt peka på, men jag tyc­ker mig ändå kun­na se vis­sa feno­men som mer än and­ra har haft bety­del­se.

Efter en liten kart­bild av de tyd­li­gas­te aktö­rer­na inom områ­det kom­mer jag att peka ut någ­ra av des­sa ”game chang­ers”.

Om man till att bör­ja med ser rekry­te­rings­bran­schen som en matris som på den lod­rä­ta ska­lan har arvo­de i sti­gan­de grad, och på den vågrä­ta ska­lan har meto­dik. Längst till väns­ter åter­finns här annons­re­kry­te­ring, där­ef­ter resurs­be­man­ning, mid-beman­ning, search och slut­li­gen execu­ti­ve search. Kring den­na upp­del­ning kan många ha invänd­ning­ar men den har ändå, med sina even­tu­el­la bris­ter, en peda­go­gisk poäng.

Arvodesnivå Anders Engman

Längst upp i hög­ra hör­net åter­finns de inte­gre­ra­de execu­ti­ve search före­ta­gen, oftast med ame­ri­kanskt ägan­de. Hög nivå på efter­sök­ta befatt­ning­ar, ofta i inter­na­tio­nel­la före­tag, och arvo­de­ra­de enligt en sk retai­ner-modell. Kort inne­bär det att arvo­det beta­las på tid och inte efter pre­sta­tion ( 0, 30 och 60 dagar ). Des­sa före­tag har inte varit opå­ver­ka­de av den hård­nan­de kon­kur­ren­sen utan har ten­de­rat att i viss utsträck­ning dra sig från den loka­la SME-mark­na­den och gå i ännu hög­re utsr­träck­ning mot de sto­ra , inter­na­tio­nel­la före­ta­gen.

När­mast under den­na grupp, och ibland över­lap­pan­de, finns svensk­äg­da sear­ch­fö­re­tag med inter­na­tio­nell för­ank­ring, oftast i form av nät­verk. Gene­rellt är både befatt­ningsni­vå­er och arvo­den läg­re medan meto­di­ken är den­sam­ma. Ägan­det av des­sa före­tag är ofta de akti­va kon­sul­ter­na.

Under des­sa finns en mängd oli­ka före­tag av oli­ka beskaf­fen­het. Det kan vara mind­re, part­neräg­da före­tag, nischa­de före­tag på befatt­nings­typ eller bransch, data­bas­sö­kan­de bolag, beman­nings­fö­re­ta­gens high end verk­sam­he­ter, annons­fö­re­tag etc. Pris är ett tyd­li­ga­re kon­kur­rensme­del och befatt­ningsni­vå­er­na klart läg­re i snitt. Meto­di­ken påstås ofta vara den­sam­ma, vil­ket inte all­tid stäm­mer.

Det finns mäng­der av oli­ka rekry­te­rings­fö­re­tag och inte säl­lan hybri­der som inte så enkelt låter sig inord­nas i en tra­di­tio­nell defi­ni­tion, men i stort fun­ge­rar ändå den­na bild.

Om man då tit­tar på för­änd­rings­fak­to­rer så är onek­li­gen Lin­ke­dIn en sådan. Till att bör­ja med en fri nyt­tig­het som nu i hög­re och hög­re utsträck­ning kos­tar att utnytt­ja. Både ett nöd­vän­digt hjälp­me­del för bran­schen, men ock­så en kon­kur­rent so har ersatt myc­ket av det som histo­riskt var en stor del av sub­stan­sen i våra före­tag men ock­så givit många före­tag chan­sen att mer kla­ra sig själ­va i sin rekry­te­ring. Kun­skap är inte lika exklu­siv läng­re och kan där­med inte pris­sät­tas som förr.

Upp­hand­ling är ett väx­an­de feno­men.

Inköp har gene­rellt flyt­tat fram sina posi­tio­ner, inte minst i den offent­li­ga sek­torn. Enligt min mening för långt som ibland mot­ver­kar syf­tet att spa­ra peng­ar av offent­li­ga medel. Pris blir lätt vik­ti­ga­re än kva­li­tet, vil­ket i slutän­dan kan göra att total­kost­na­den blir hög­re än tidi­ga­re. Snål­he­ten bedrar vis­he­ten och man ver­kar mer säl­lan se på resul­ta­tet av själ­va upp­hand­ling­en och resul­ta­tet av tjäns­ten som en hel­het. En para­dox, ju duk­ti­ga­re inköp är på att spa­ra, desto hög­re blir totalpri­set. Här krävs nog ett visst omtänk kring tillämp­ning­en av LOU.

Skall man vara rätt­vis kan man tilläg­ga att den­na myc­ket star­ka pris­press ger utrym­me för kre­a­ti­va lös­ning­ar och metod­ut­veck­ling. Men, som sagt, det är ändå många gång­er ett skott i foten.

Ett annat nygam­malt feno­men som bli­vit tyd­li­ga­re de senas­te två åren är en bredd­ning av erbju­dan­det hos rekry­te­rings­fö­re­tag. Det såg vi senast runt år 2000. Man erbju­der kom­ple­men­tärt utvär­de­rings­tjäns­ter av sty­rel­ser, grup­per och indi­vi­der, on boar­ding, Talent mana­ge­ment i oli­ka for­mer, Inte­rim mana­ge­ment mm. Det fun­ge­ra­de inte så bra för­ra gång­en och vi får väl se om det nu är en mer bär­kraf­tig trend och om mark­na­den i stör­re utsträck­ning ser för­de­lar­na i ”One stop shop”-upplägg.

Att en bransch som så länge varit för­ut­säg­bar nu ham­nar i den­na situ­a­tion är inte unikt eller kanske inte ens på sikt nega­tivt, men att många köpa­re kli­ar sig i huvu­det kring frå­gan vad som är vad i den­na djung­el, är ett fak­tum. Det är nog läge för de fles­ta aktö­rer att frå­ga sig vad det­ta bety­der och vart bran­schen är på väg och hit­ta sätt att anpas­sa sig, annars är ris­ken stor för att plöts­ligt vara Out of Busi­ness.

Anders Eng­man © 2014-10-31

Det är inte möjligt att kommentera just nu.