Bostad för äldre: Vilka krav?

6 februari, 2014
Kommentarer inaktiverade för Bostad för äldre: Vilka krav?
Bostad för äldre: Vilka krav?

Den som blev pen­sio­när under 1960- och 1970-talen hade gått ige­nom en unik sam­hälls­ut­veck­ling. Under sina år hade man upp­levt utveck­ling­en av elekt­ri­ci­te­ten, förs­ta bilar­na, förs­ta fly­get, till­komst av radio och tele­fon, två världs­krig och myc­ket mer. Ofta hade livet ock­så varit fyllt av hårt arbe­te och upp­off­ring­ar som sli­tit hårt på både kropp och själ. Att vid 65 års ålder kän­na att man ”gjort sitt” var full­stän­digt natur­ligt. Ur både indi­vi­dens och sam­häl­lets syn­vin­kel var man för­bru­kad. Att som äld­re få hjälp av sam­häl­let, var hos många något att kän­na stor tack­sam­het för. Det­ta är fullt för­stå­e­ligt, när man inser vil­ka livs­er­fa­ren­he­ter des­sa gene­ra­tio­ner hade. Man hade all­tid levt under små eko­no­mis­ka omstän­dig­he­ter. Med den bak­grun­den var de de sista “tack­sam­hets­ge­ne­ra­tio­ner­na”.

Sto­ra sam­hälls­för­änd­ring­ar har skett under de senas­te 50 åren. Demo­gra­fiskt har vi bli­vit äld­re, och vi lever allt läng­re. Som exem­pel kan näm­nas att anta­let per­so­ner över 80 år har fyr­dubb­lats, från ca 120.000 till ca 500.000. Det har kun­nat ske genom en snabb utveck­ling av tek­nik, bätt­re arbets­mil­jö, hög­re med­ve­ten­het om påverk­ba­ra häl­so­fak­to­rer, snabb och effek­tiv utveck­ling av häl­so­vård och medi­ci­ner m.m. En för­bätt­rad eko­no­mi i hela sam­häl­let har bidra­git till att utveck­la pen­sions­sy­stem som ger de äld­re möj­lig­het att själ­va påver­ka sitt liv. Det visar sig bl.a. i att män­nens livs­längd ökar i dag snab­ba­re än hos kvin­nor­na med påföljd att allt fler åld­ras till­sam­mans. Änke­hu­sens tid är, med and­ra ord, för­bi.

Eko­no­miskt är grup­pen ”äld­re” en makt­fak­tor. Var tred­je pen­sio­när är för­mö­gen­hets­mäs­sigt mil­jo­när, var tion­de är det på ban­ken. Men det går inte att gene­ra­li­se­ra, vi har grup­per, främst bland kvin­nor­na, som har låg pen­sion och som där­för inte kan leva upp till sina dröm­mar.

En för­änd­rad själv­bild

I stäl­let för en tack­sam och sli­ten ålders­grupp har vi i fått äld­re som har god häl­sa, god eko­no­mi, gott själv­för­tro­en­de och som inte betrak­tar sig som gam­la. Vi mär­ker det bland annat genom att allt fler väl­jer att arbe­ta fram till full pen­sions­ål­der men ock­så att arbe­ta efter det datu­met. Det är en gene­ra­tion som är van att påver­ka sitt liv och att bestäm­ma själv. Tack­sam­het har avlösts något som mer över­ens­stäm­mer med tra­di­tio­nel­la kon­su­ment­krav. Den utveck­ling­en kom­mer san­no­likt att bli än mer påtag­lig. Dess­utom är stor del av grup­pen ”tek­nik­van” och lever ett liv där modern tek­nik i både hus­hålls­ar­be­te, kom­mu­ni­ka­tion och infor­ma­tions­hämt­ning är var­dags­mat.

Mor­gon­da­gen­säld­re är många

Fram till 2025 kom­mer 1,6 mil­jo­ner svens­kar att gå i pen­sion. Den nya tidens pen­sio­nä­rer­na är för­vän­tans­ful­la, spen­der­sam­ma, själv­stän­di­ga, krä­van­de, ung­dom­li­ga, akti­va och med­vet­na. Det visar sig bland annat i att man tyc­ker om att resa och att god mat och dryck lig­ger långt upp på öns­ke­lis­tan. Det finns ock­så en med­ve­ten­het om att det mesta kos­tar peng­ar. Den för­bätt­ra­de eko­no­min gör det möj­ligt att köpa ser­vice och tjäns­ter som pro­du­ce­ras av and­ra än det offent­li­ga. Ett talan­de bevis på det­ta är RUT-avdra­get som snabbt ökat och 2013 upp­gick till 2,5 mil­jar­der kr. Främst utnytt­jas avdra­get av per­so­ner över 75 år, vil­ket talar för att betal­nings­vil­jan för köp­ta tjäns­ter ökat. Hos många kom­mer RUT att ersät­ta den kom­mu­na­la hem­tjäns­ten. Eta­ble­ran­det av RUT är säker­li­gen gjort med ett poli­tiskt mål: att väx­la över sub­ven­tio­ne­ra­de tjäns­ter i sam­häl­lets regi till tjäns­ter som den enskil­de beta­lar ur egen plån­bok. Det är ock­så öpp­ning­en till att ska­pa mång­fald och bre­da­re utbud som ger val­fri­het inom alla områ­den.

Bosta­den skall vara bekväm, centralt belä­gen och anpas­sad utan att ha han­di­kappska­rak­tär, ge möj­lig­het till kvar­bo­en­de, inte vara seg­re­ge­rad, vara så belä­gen att vård finns i boen­de­om­rå­det, att göra det möj­ligt att åld­ras till­sam­mans även om den ena par­ten drab­bas av någon sjuk­dom. Att kun­na vår­das i hem­met är en nöd­vän­dig­het. Den poli­tis­ka vil­jan visar sig ock­så i att anta­let plat­ser i sär­skilt boen­de, vård­bo­en­de, har under en dryg tio­års­pe­ri­od mins­kat från drygt 120.000 till mind­re än 90.000. Vård­bo­en­det kom­mer att vara vikt för så svårt soma­tiskt sju­ka och demens­sju­ka som inte kan vår­das i den ordi­na­rie bosta­den. Men det finns hin­der för att de poli­tis­ka ambi­tio­ner­na skall kun­na blom­ma ut för fullt. Sto­ra delar av fas­tig­hets­be­stån­det i lan­det sak­nar han­di­kap­pan­pass­ning. Det kom­mer att ska­pa sto­ra arbets­mil­jöpro­blem. Att anpas­sa bostads­be­stån­det kom­mer att kos­ta myc­ket sto­ra peng­ar.

Ser­vice och hjälp skall fin­nas till­gäng­lig vid behov och kom­mer att, till stor del, vara betal­tjäns­ter. Det gäl­ler fram­för allt det som hand­lar om var­da­gen. När­he­ten till livs­me­dels­bu­tik, kom­mu­ni­ka­tio­ner, vård­cen­tral med mera, ökar i bety­del­se. Det beror fram­för allt på att inflytt­ning i äldre­bo­en­de kom­mer att ske i allt hög­re ålder än hit­tills. Vi ser det i att kvar­bo­en­det i ordi­na­rie bostad ökar, även i vil­la, och det gäl­ler även per­so­ner som är 85+. Många som bor i vil­la är skuld­fria och alter­na­tiv som bostads­rätt eller hyres­rätt fram­står som ett betyd­ligt dyra­re boen­de­for­mer.

Per­so­nal och per­son­lig kon­takt

Ett boen­de som kom­mer att omfat­ta allt från fullt fris­ka äld­re med aptit på res­ten av livet till svårt sju­ka stäl­ler sto­ra krav på rätt per­so­nal. För­må­gan att för­stå den äldres livs­si­tu­a­tion krä­ver empa­ti och respekt. Det hand­lar om för­må­gan att kun­na ge hjälp och tröst åt någon som är svårt sjuk eller som ser sin livs­kam­rat tyna bort. Till det kom­mer fack­kun­ska­per inom spe­ci­el­la områ­den och häl­so­till­stånd.

Per­so­na­len har allt­så en nyc­kel­roll. Tidi­ga­re var arbe­te inom äldre­omsor­gen ett genom­gångs­yr­ke. För 25 år sedan hade bran­schen högs­ta per­so­nal­om­sätt­ning­en av alla bran­scher. Kra­ven var låga och många som stu­de­ra­de utgjor­de en stor del av arbets­styr­kan. I dag krävs utbild­ning, kom­pe­tens och vil­ja att arbe­ta med män­ni­skor. Det stäl­ler ock­så nya krav på arbets­gi­va­ren. Kom­pe­ten­ta leda­re, möj­lig­het till per­son­lig utveck­ling, upp­skatt­ning och del­ak­tig­het i besluts­pro­ces­sen är någ­ra av de saker som kan göra att man får behål­la den per­so­nal som man helst vill ha. Arbets­gi­va­ren mås­te räk­na med att inve­ste­ra i per­so­nal­ut­veck­ling. Det hand­lar om rent kom­pe­tens­hö­jan­de utbild­ning men ock­så om att se och upp­skat­ta indi­vi­du­el­la pre­sta­tio­ner. Att kun­na behål­la sin per­so­nal, oav­sett om det är i offent­lig eller pri­vat verk­sam­het, kom­mer att vara en avgö­ran­de fram­gångs­fak­tor. Den demo­gra­fis­ka bil­den visar på kom­man­de sto­ra per­so­nal­av­gång­ar inom vår­den och det är ett för­hål­lan­de som man bör­jat mär­ka. Fram till 2019 kom­mer 64.000 under­skö­ters­kor och vård­bi­trä­den att behö­va anstäl­las.

Det märk­li­ga är att utveck­ling­en inte är någon över­rask­ning

Redan i Sou 1987 “Äldre­omsorg i för­vand­ling” finns hela sce­na­ri­ot beskri­vet. Demo­gra­fi, per­so­nal­om­sätt­ning inom omsor­gen, eko­no­mi o.s.v. redo­vi­sa­des. Men vad gjor­de våra poli­ti­ker med den kun­ska­pen? Att sam­häl­let inte skul­le kla­ra den eko­no­mis­ka påfrest­ning­en var helt klart, att vi skul­le behö­va stå för en hel del av kost­na­der­na själ­va var en själv­klar slut­sats. En tänk­bar åtgärd hade varit att sti­mu­le­ra 40-talis­ter­na till ett mer omfat­tan­de pen­sions­spa­ran­de under sin åter­stå­en­de yrkes­verk­sam­ma tid. Att spa­ra är att skju­ta upp sin kon­sum­tion och hade kanske med­fört en något sva­ga­re natio­nell eko­no­misk utveck­ling under de senas­te 20 åren. Men, det hade san­no­likt kun­nat ge en bra sti­mu­lans under de år som vi behövt en stör­re inhemsk efter­frå­gan..

Dess­utom hade det kanske med­fört en stör­re betal­nings­vil­ja vad gäl­ler kost­na­der som tra­di­tio­nellt vilat på det offent­li­ga.

Skri­vet av Sven-Erik Peters­son, kon­sult med erfa­ren­het inom bank och finans. VD Bloms­ter­fon­den

Det är inte möjligt att kommentera just nu.