Bostad för äldre: Vilka krav?

6 februari, 2014
Kommentarer inaktiverade för Bostad för äldre: Vilka krav?
Bostad för äldre: Vilka krav?

Den som blev pensionär under 1960- och 1970-talen hade gått igenom en unik samhällsutveckling. Under sina år hade man upplevt utvecklingen av elektriciteten, första bilarna, första flyget, tillkomst av radio och telefon, två världskrig och mycket mer. Ofta hade livet också varit fyllt av hårt arbete och uppoffringar som slitit hårt på både kropp och själ. Att vid 65 års ålder känna att man ”gjort sitt” var fullständigt naturligt. Ur både individens och samhällets synvinkel var man förbrukad. Att som äldre få hjälp av samhället, var hos många något att känna stor tacksamhet för. Detta är fullt förståeligt, när man inser vilka livserfarenheter dessa generationer hade. Man hade alltid levt under små ekonomiska omständigheter. Med den bakgrunden var de de sista ”tacksamhetsgenerationerna”.

Stora samhällsförändringar har skett under de senaste 50 åren. Demografiskt har vi blivit äldre, och vi lever allt längre. Som exempel kan nämnas att antalet personer över 80 år har fyrdubblats, från ca 120.000 till ca 500.000. Det har kunnat ske genom en snabb utveckling av teknik, bättre arbetsmiljö, högre medvetenhet om påverkbara hälsofaktorer, snabb och effektiv utveckling av hälsovård och mediciner m.m. En förbättrad ekonomi i hela samhället har bidragit till att utveckla pensionssystem som ger de äldre möjlighet att själva påverka sitt liv. Det visar sig bl.a. i att männens livslängd ökar i dag snabbare än hos kvinnorna med påföljd att allt fler åldras tillsammans. Änkehusens tid är, med andra ord, förbi.

Ekonomiskt är gruppen ”äldre” en maktfaktor. Var tredje pensionär är förmögenhetsmässigt miljonär, var tionde är det på banken. Men det går inte att generalisera, vi har grupper, främst bland kvinnorna, som har låg pension och som därför inte kan leva upp till sina drömmar.

En förändrad självbild

I stället för en tacksam och sliten åldersgrupp har vi i fått äldre som har god hälsa, god ekonomi, gott självförtroende och som inte betraktar sig som gamla. Vi märker det bland annat genom att allt fler väljer att arbeta fram till full pensionsålder men också att arbeta efter det datumet. Det är en generation som är van att påverka sitt liv och att bestämma själv. Tacksamhet har avlösts något som mer överensstämmer med traditionella konsumentkrav. Den utvecklingen kommer sannolikt att bli än mer påtaglig. Dessutom är stor del av gruppen ”teknikvan” och lever ett liv där modern teknik i både hushållsarbete, kommunikation och informationshämtning är vardagsmat.

Morgondagensäldre är många

Fram till 2025 kommer 1,6 miljoner svenskar att gå i pension. Den nya tidens pensionärerna är förväntansfulla, spendersamma, självständiga, krävande, ungdomliga, aktiva och medvetna. Det visar sig bland annat i att man tycker om att resa och att god mat och dryck ligger långt upp på önskelistan. Det finns också en medvetenhet om att det mesta kostar pengar. Den förbättrade ekonomin gör det möjligt att köpa service och tjänster som produceras av andra än det offentliga. Ett talande bevis på detta är RUT-avdraget som snabbt ökat och 2013 uppgick till 2,5 miljarder kr. Främst utnyttjas avdraget av personer över 75 år, vilket talar för att betalningsviljan för köpta tjänster ökat. Hos många kommer RUT att ersätta den kommunala hemtjänsten. Etablerandet av RUT är säkerligen gjort med ett politiskt mål: att växla över subventionerade tjänster i samhällets regi till tjänster som den enskilde betalar ur egen plånbok. Det är också öppningen till att skapa mångfald och bredare utbud som ger valfrihet inom alla områden.

Bostaden skall vara bekväm, centralt belägen och anpassad utan att ha handikappskaraktär, ge möjlighet till kvarboende, inte vara segregerad, vara så belägen att vård finns i boendeområdet, att göra det möjligt att åldras tillsammans även om den ena parten drabbas av någon sjukdom. Att kunna vårdas i hemmet är en nödvändighet. Den politiska viljan visar sig också i att antalet platser i särskilt boende, vårdboende, har under en dryg tioårsperiod minskat från drygt 120.000 till mindre än 90.000. Vårdboendet kommer att vara vikt för så svårt somatiskt sjuka och demenssjuka som inte kan vårdas i den ordinarie bostaden. Men det finns hinder för att de politiska ambitionerna skall kunna blomma ut för fullt. Stora delar av fastighetsbeståndet i landet saknar handikappanpassning. Det kommer att skapa stora arbetsmiljöproblem. Att anpassa bostadsbeståndet kommer att kosta mycket stora pengar.

Service och hjälp skall finnas tillgänglig vid behov och kommer att, till stor del, vara betaltjänster. Det gäller framför allt det som handlar om vardagen. Närheten till livsmedelsbutik, kommunikationer, vårdcentral med mera, ökar i betydelse. Det beror framför allt på att inflyttning i äldreboende kommer att ske i allt högre ålder än hittills. Vi ser det i att kvarboendet i ordinarie bostad ökar, även i villa, och det gäller även personer som är 85+. Många som bor i villa är skuldfria och alternativ som bostadsrätt eller hyresrätt framstår som ett betydligt dyrare boendeformer.

Personal och personlig kontakt

Ett boende som kommer att omfatta allt från fullt friska äldre med aptit på resten av livet till svårt sjuka ställer stora krav på rätt personal. Förmågan att förstå den äldres livssituation kräver empati och respekt. Det handlar om förmågan att kunna ge hjälp och tröst åt någon som är svårt sjuk eller som ser sin livskamrat tyna bort. Till det kommer fackkunskaper inom speciella områden och hälsotillstånd.

Personalen har alltså en nyckelroll. Tidigare var arbete inom äldreomsorgen ett genomgångsyrke. För 25 år sedan hade branschen högsta personalomsättningen av alla branscher. Kraven var låga och många som studerade utgjorde en stor del av arbetsstyrkan. I dag krävs utbildning, kompetens och vilja att arbeta med människor. Det ställer också nya krav på arbetsgivaren. Kompetenta ledare, möjlighet till personlig utveckling, uppskattning och delaktighet i beslutsprocessen är några av de saker som kan göra att man får behålla den personal som man helst vill ha. Arbetsgivaren måste räkna med att investera i personalutveckling. Det handlar om rent kompetenshöjande utbildning men också om att se och uppskatta individuella prestationer. Att kunna behålla sin personal, oavsett om det är i offentlig eller privat verksamhet, kommer att vara en avgörande framgångsfaktor. Den demografiska bilden visar på kommande stora personalavgångar inom vården och det är ett förhållande som man börjat märka. Fram till 2019 kommer 64.000 undersköterskor och vårdbiträden att behöva anställas.

Det märkliga är att utvecklingen inte är någon överraskning

Redan i Sou 1987 ”Äldreomsorg i förvandling” finns hela scenariot beskrivet. Demografi, personalomsättning inom omsorgen, ekonomi o.s.v. redovisades. Men vad gjorde våra politiker med den kunskapen? Att samhället inte skulle klara den ekonomiska påfrestningen var helt klart, att vi skulle behöva stå för en hel del av kostnaderna själva var en självklar slutsats. En tänkbar åtgärd hade varit att stimulera 40-talisterna till ett mer omfattande pensionssparande under sin återstående yrkesverksamma tid. Att spara är att skjuta upp sin konsumtion och hade kanske medfört en något svagare nationell ekonomisk utveckling under de senaste 20 åren. Men, det hade sannolikt kunnat ge en bra stimulans under de år som vi behövt en större inhemsk efterfrågan..

Dessutom hade det kanske medfört en större betalningsvilja vad gäller kostnader som traditionellt vilat på det offentliga.

Skrivet av Sven-Erik Petersson, konsult med erfarenhet inom bank och finans. VD Blomsterfonden

Det är inte möjligt att kommentera just nu.