Åsiktskorridorer och politiska ledare

18 oktober, 2015
Kommentarer inaktiverade för Åsiktskorridorer och politiska ledare

I mitt för­ra blog­gin­lägg skrev jag om håll­bart ledar­skap. Då lyf­te jag fram någ­ra exem­pel på leda­re som ham­nat i het­luf­ten senas­te måna­der­na på grund av de inte age­rat sär­skilt lång­sik­tigt håll­bart. En kate­go­ri leda­re som jag inte nämn­de då men som jag kom­mer till­ba­ka till i dagens inlägg är poli­ti­ker. Den­na grupp leda­re är spän­nan­de att stu­de­ra uti­från huruvi­da de age­rar håll­bart eller inte. Och då menar jag håll­bart genom att age­ra, fat­ta beslut och repre­sen­te­ra uti­från en lång­sik­tig poli­tik. Att säker­stäl­la att vårt land och vår omvärld blir en ännu bätt­re plats att leva på.

Hur ser det ut med lång­sik­tig och håll­bar poli­tik? Låt mig få bju­da på en kort ögon­blicks­bild av det poli­tis­ka läget och vad och hur dis­kus­sio­ner förs just nu.

har dött

DSCF2384

I Sve­ri­ge har vi under det senas­te året, sedan riks­dags­va­let hös­ten 2014, fått ta del av ett intres­sant par­la­men­ta­riskt läge med nya och gam­la par­ti­le­da­re och den så kal­la­de Decem­be­r­ö­ver­ens­kom­mel­sen (). Efter en lite lug­na­re peri­od under som­ma­ren rass­la­de det till ordent­ligt i de poli­tis­ka fin­rum­men när Krist­de­mo­kra­ter­na (KD) under sin stäm­ma lät med­de­la att de inte vill föl­ja Decem­be­r­ö­ver­ens-kom­mel­sen () läng­re. Ils­ka och besvi­kel­se uttryck­tes från de oli­ka poli­tis­ka leden, både från alli­an­sen och från rege­ring­en. Men den käns­lostor­men tyst­na­de lika snabbt som den hade flam­mat upp. Eller pågår ils­kan bakom lyck­ta dör­rar? Oav­sett vad så fick jag som utom­stå­en­de ändå en käns­la av att alli­an­sen upp­lev­de en lätt­nad över att någon (annan) vågat ta förs­ta ste­get och föra upp på agen­dan igen. Ing­en var ju rik­tigt nöjd med över­ens­kom­mel­sen när den gjor­des i decem­ber. Frå­gan ver­kar vara ytterst käns­lig just nu eftersom det blev så tyst direkt efter utspe­let.

Ytter­li­ga­re ett käns­ligt ämne som kom upp i debat­ten redan våren 2014 hand­lar om tig­ge­ri. Sve­ri­ge­de­mo­kra­ter­na gick, våren 2014, ut hårt med att de vil­le infö­ra ett för­bud mot orga­ni­se­rat tig­ge­ri. Alla eta­ble­ra­de par­ti­er tog avstånd från det­ta för­slag och tyd­lig­gjor­de att det här är för­slag som lig­ger utan­för vad som anses ok att före­slå eller ens dis­ku­te­ra i svensk poli­tik. Frå­gan dis­ku­te­ra­des kort för att sedan för­svin­na från agen­dan (för stun­den i alla fall).  Under det senas­te halv­å­ret har Mode­ra­ter­na gått ut med ett för­slag som för­enk­lat går ut på att kom­mu­ner­na själ­va ska få avgö­ra om de vill ha för­bud mot tig­ge­ri eller inte. Och hur har reak­tio­nen varit nu? Inga sär­skilt hög­ljud­da pro­tes­ter hörs från någ­ra poli­tis­ka led i alla fall. Hm… vad är skill­na­den jäm­fört med våren 2014? Lig­ger fokus på and­ra sker och vi orkar bara dis­ku­te­ra en frå­ga i taget eller är den här frå­gan inte käns­lig läng­re?

Så vad sker? KD hål­ler på och posi­tio­ne­rar sig, Mode­ra­ter­na hål­ler på att omprö­va och for­me­rar sin nya lin­je där de väl­jer att läm­na Rein­feld­ts ”öpp­na ditt hjärta”-koncept och gå över till något annat. Vad det är vet vi i nulä­get inte eftersom att ompröv­ning­en pågår. Sam­man­fatt­nings­vis kan jag kon­sta­te­ra att det har hörts en hel del från KD och Mode­ra­ter­na de senas­te vec­kor­na medan det varit gans­ka tyst från det röd­grö­na bloc­ket och de and­ra alli­ans­par­ti­er­na. Men de kanske bara lad­dar och för­be­re­der i kulis­ser­na för att kli­va ut på den poli­tis­ka are­nan med ny kraft.

presentation-fraga-001

Affärsmän och slipade politiker på arenan

Från våra i jäm­fö­rel­se tama poli­tis­ka dis­kus­sio­ner gör jag här ett kort ned­slag i USA, där val­kam­pan­jen inför valet 2016 pågår för fullt.  Det är högst under­hål­lan­de att föl­ja de oli­ka kan­di­da­ter­nas oli­ka utspel och dis­kus­sio­ner. Affärs­man­nen Donald Trump som är repu­bli­kansk pre­si­dent­kan­di­dat kom­mer med det ena kon­tro­ver­si­el­la utta­lan­det efter det and­ra och har höga popu­la­ri­tets­siff­ror. Det senas­te utspe­let som fått stor upp­märk­sam­het är att han kri­ti­se­rat Bush för attac­ker­na mot USA den 11 sep­tem­ber 2001. Trump ansåg i en inter­vju att han skul­le kun­na han­te­ra en mot­sva­ran­de kris bätt­re än Bush för att han har ett stör­re hjär­ta och är mer kom­pe­tent än Bush.
”Säga vad man vill om Geor­ge Bush men World Tra­de Cen­ter rasa­de under hans tid vid mak­ten”, sa Trump vid inter­vjun. Jour­na­lis­ten avbröt pre­si­dent­kan­di­dat Trump med invänd­ning­en att Bush inte kan kland­ras för attac­ker­na, i vil­ka näs­tan 3 000 män­ni­skor mis­te livet. Men Trump hade svar på tal. ”Han var pre­si­dent, okej? Kland­ra eller inte, men han var pre­si­dent.”

Pågåen­de debat­ter i USA är en bland­ning av under­håll­ning, seri­ö­sa inslag och paj­kast­ning. Demo­kra­ter­na för­sö­ker lan­se­ra ett i prin­cip enigt väns­ter­bud­skap: Hög­re skat­ter för de rika, kli­matåt­gär­der, skolsats­ning­ar, betald för­äld­ra­le­dig­het och utö­kad kon­troll vid vapen­köp.

Det intres­san­ta som ock­så kom­mit fram senas­te tiden i dis­kus­sio­ner­na är att Hil­la­ry Clin­tons kon­kur­rent Ver­montse­na­torn Ber­nie San­ders som bli­vit en far­lig rival i den stun­dan­de pri­mär­vals­stri­den lyf­te fram Sve­ri­ge, Nor­ge och Dan­mark som visio­ner för ett lyc­kat soci­alt skydds­nät. Clin­tons svar på den visio­nen var att hon gil­lar att få saker uträt­ta­de och inte pro­fi­le­ra sig med ore­a­lis­tis­ka idéer.

Säga vad man vill om dis­kus­sions­kli­ma­tet men i USA är det i alla fall inte sär­skilt sma­la åsikts­kor­ri­do­rer. Åsik­ter lyfts fram hejvilt.

Flyktingvågen sätter också vågor i EU-politiken

Ett helt annat exem­pel på ledar­skap och poli­tik är Ang­e­la Mer­kel, Tysklands för­bunds­kans­ler. Hen­nes tyd­li­ga age­ran­de ger både hur­ra-rop och bu-rop. Här kan vi pra­ta om en bland­ning av smal och bred åsikts­kor­ri­dor. Men Mer­kel hål­ler fast vid sin vision. Dag­li­gen pas­se­rar tusen­tals flyk­ting­ar grän­sen till Bay­ern i söd­ra Tyskland. I Mer­kels krist­de­mo­kra­tis­ka par­ti CDU jäser det. Opi­ni­ons­siff­ror­na bör­jar dess­utom dala, för både par­ti­et och Mer­kel per­son­li­gen. Utan­för Tyskland har Merkles age­ran­de till stor del hyl­lats och lyfts fram som ett exem­pel på lång­sik­tigt och humant tän­kan­de.

På en stor press­kon­fe­rens i Ber­lin mån­da­gen den 31 augusti sade Mer­kel att Tyskland är ett starkt land och ytt­ra­de de vid det här laget legen­da­ris­ka tre orden: Vi kla­rar det (Wir schaf­fen das).

I slu­tet av sam­ma vec­ka öpp­na­de Mer­kel den tys­ka grän­sen för de flyk­ting­ar som i sin despe­ra­tion bör­jat vand­ra på motor­vä­gen från Bud­a­pest till Tyskland. När hon fick kri­tik för det sade hon: Om vi ska bör­ja be om ursäkt för att vi visar ett mänsk­ligt ansik­te i en nödsi­tu­a­tion, då är det här inte läng­re mitt land. Ang­e­la Mer­kel har stått på sig sedan dess och sagt att hon inte tän­ker stäl­la upp i en täv­ling om vem som är mest ogäst­vän­lig mot flyk­ting­ar­na i syf­te att få dem att inte kom­ma.

Pro­ble­met som upp­står är att gran­nar­na i öster Polen, Ungern, Tjec­ki­en och Slo­va­ki­en inte vill vara med om att för­de­la bör­dor­na soli­da­riskt. Mer­kels euro­pe­is­ka lös­ning ter sig avläg­sen.

Sma­la åsikts­kor­ri­do­rer, visio­nä­rer, räd­dan­de äng­lar eller kaosska­pan­de beslut? Oli­ka sor­ters ledar­skaps visas upp som en palett av per­son­lig­he­ter, kul­tur­bä­ra­re och i många fall ett bra skå­de­spe­le­ri. En eloge till poli­ti­ker som är seri­ö­sa, verk­lig­hets­förank­ra­de och som vågar stå för sina åtgär­der.

Det är inte möjligt att kommentera just nu.